andreakarolina

Lite snö ligger det kvar på taket, en liten påminnelse om vilken årstid det egentligen är. Jag ligger i soffan och tittar på Puck som rusar fram och tillbaka i lägenheten, strular runt stolsbenen, jagar leksakerna och utmattad ligger och pustar i fåtöljen för att sekunden senare rusa iväg igen.

Tänk att jag redan känner sådan kärlek för den där lilla krabaten. Hela hans personlighet, hans bus och hans förmåga att vid precis rätt tillfällen, (när jag börjar bli irriterad över hans bus eller när jag är stressad och för trött..) komma och gosa in sig under min haka, trycka sin panna mot min och kurra högre än en traktor. Hur han inte håller i sig, gärna lutar sig rakt ut i tomma luften och riskerar att ramla ner från soffan eller varför inte famnen. Hur han pratar med oss hela tiden, framförallt när man pratar i telefonen, långa jamanden som inte slutar förrän han får komma upp i famnen. Hur han ibland glömmer bort bakbenen när han leker och de mest bara hänger med lite hipp som happ. Glädjetårarna bakom ögonlocken när jag inser att han faktiskt är min.

Han gör mig varm inombords och får mig att känna att det här nog kommer bli den bästa december-månaden på länge!

Puss A.