andreakarolina

Den här tröttheten som finns i min kropp just nu är inte att leka med. Hela kroppen känns bortdomnad och hur mycket jag än kämpar för att hålla någon form av positiv attityd till allt, så bränner trötthetstårar bakom ögonlocken konstant. Universitetets lärarutbildning känns som ett skämt. Lärarlegetimationens genomförande känns som ett misslyckat "practicaljoke". VFU:n har puttat mig över gränsen, att det ska krångla IGEN?! Varför är jag ens förvånad? Jag har dammsugit och torkat bort slipdammet från våra golv, jag har diskat och vikt in kläder, allt för att skapa någon form av harmoni i vårt hem. Vi har inte sovit ordentligt på snart 3 veckor, vi jobbar konstant med lägenheten, jag springer mellan skolarbete och byggnationer som en jojo. Vi faller ihop av utmattning, som tur är vid olika tillfällen, det finns alltid någon som kan lyfta den andre.. Jag hoppas det fortsätter så. Snart kommer E hem från jobbet och jag ska göra ALLT jag kan för att han ska slippa en nedslagen flickvän. Ikväll ska vi upp med resten av gipset i vardagsrummet, så att jag kan spackla innan skolan, så att vi kan slipa,spackla och måla på torsdag...
Jag försöker, men just nu känns det bara så jävla tugnt.

Puss A.