Presentation.
Vi fick en uppgift i skolan att hålla ett tal som på något vis presenterade oss, på två minuter. Aldrig trodde jag att det skulle vara så svårt att skriva en presentation av mig själv. Men det var det, svårt, nästintill omöjligt att få ner det på pappret. För att inte tala om läskigt. Att i en veckas tid bara titta och tänka på sig själv, vem är jag? Vrida och vända på alla de saker och egenheter som gör mig till den jag är, alla minnen och känslor. Utan att det för den sakens skull bli för privat och trycka upp hela mitt liv i ansiktet på de som lyssnar. Resultatet blev det här:
En presentation av mig själv, det ska väl inte vara så svårt att skriva? Men så kom det ingenting, jag visste inte vad jag skulle skriva, var jag skulle börja, för att beskriva mig själv.
Jag är tjejen som precis köpt lägenhet men längtar efter hus, som vill ha en katt men har en fisk, som byter frisyr varje månad och som gärna lever imorgon istället för idag. Jag älskar att spela teater, fast det känns som att jag ska dö av scenskräck varje gång jag går upp scenen. Jag har studerat till lärare i tre år och får skrivkramp vid varje hemtenta. Jag är flickan som förlorade min mamma, när jag var 11 år. Jag är fröken duktig som aldrig blir nöjd med min egen prestation och som tänker mer på alla andra än mig själv.
Jag fick i uppgift när jag gick en teaterutbildning, att visa vilken plats jag tar upp i universum. Uppgiften gick ut på att vi skulle bli medvetna om att det bara är jag som kan ta upp den plats jag har. Att jag inte måste göra någonting för att ha rätt till den. Det kanske låter flummigt, men det hjälpte mig att inse att jag borde ta hand om mig och min plats, att jag har rätt att finnas precis som jag är, att jag inte måste ändra på mig.
Så vem är jag och vilken plats tar jag upp i universum?
Jag kämpar fortfarande med att acceptera förlusten av min mamma. Jag är fröken duktig som vill att alla alltid ska vara glada. Jag är teaterapan som älskar att stå på scen, fast det är det läskigaste som finns att ta sig dit. Jag är den som sitter i sista minuten och skriver mina skoluppgifter med hjärtklappning. Jag älskar att undervisa och trivs nästan för bra när eleverna är jobbiga. Jag är envis och vägrar ge upp bara för att det blir jobbigt. Jag skrattar och gråter mycket, ofta samtidigt. Jag bär mina känslor utanpå och jag vill alltid röra mig framåt. Jag är hästtjej, skådespelare, dansare, sångerska och kär i norrland. Jag vill helst bo ute i skogen och ha alldeles för många djur. Min riktiga dialekt är östgötskan men den använder jag mest som party trick. Det här är jag och exakt såhär mycket plats tar jag upp i universum.
Foto: Katarina
Puss A.
En presentation av mig själv, det ska väl inte vara så svårt att skriva? Men så kom det ingenting, jag visste inte vad jag skulle skriva, var jag skulle börja, för att beskriva mig själv.
Jag är tjejen som precis köpt lägenhet men längtar efter hus, som vill ha en katt men har en fisk, som byter frisyr varje månad och som gärna lever imorgon istället för idag. Jag älskar att spela teater, fast det känns som att jag ska dö av scenskräck varje gång jag går upp scenen. Jag har studerat till lärare i tre år och får skrivkramp vid varje hemtenta. Jag är flickan som förlorade min mamma, när jag var 11 år. Jag är fröken duktig som aldrig blir nöjd med min egen prestation och som tänker mer på alla andra än mig själv.
Jag fick i uppgift när jag gick en teaterutbildning, att visa vilken plats jag tar upp i universum. Uppgiften gick ut på att vi skulle bli medvetna om att det bara är jag som kan ta upp den plats jag har. Att jag inte måste göra någonting för att ha rätt till den. Det kanske låter flummigt, men det hjälpte mig att inse att jag borde ta hand om mig och min plats, att jag har rätt att finnas precis som jag är, att jag inte måste ändra på mig.
Så vem är jag och vilken plats tar jag upp i universum?
Jag kämpar fortfarande med att acceptera förlusten av min mamma. Jag är fröken duktig som vill att alla alltid ska vara glada. Jag är teaterapan som älskar att stå på scen, fast det är det läskigaste som finns att ta sig dit. Jag är den som sitter i sista minuten och skriver mina skoluppgifter med hjärtklappning. Jag älskar att undervisa och trivs nästan för bra när eleverna är jobbiga. Jag är envis och vägrar ge upp bara för att det blir jobbigt. Jag skrattar och gråter mycket, ofta samtidigt. Jag bär mina känslor utanpå och jag vill alltid röra mig framåt. Jag är hästtjej, skådespelare, dansare, sångerska och kär i norrland. Jag vill helst bo ute i skogen och ha alldeles för många djur. Min riktiga dialekt är östgötskan men den använder jag mest som party trick. Det här är jag och exakt såhär mycket plats tar jag upp i universum.
Foto: Katarina
Puss A.
