andreakarolina

Snart är den här dagen äntligen slut, den här dagen som jag helst av allt skulle vilja hoppa över, glömma bort, kasta undan. Dagen som sätter krokben för mig varje år. 14 år nu. 14 år utan mamma. 14 år med iskall klump i bröstet som växer och krymper om vartannat, som smärtar och stryper. Så mycket som har hänt, så mycket som har förändrats och ändå känns smärtan likadan. Lika påträngande, klibbig, illamående och vass. Jag var 11 år då och min värld hade precis rasat samman. Jag är 25 år nu, vuxen med bostadsrätt, sambo och katt. Tryggare, lugnare men inte längre hel. Jag har överlevt, blivit starkare, jag är lycklig. Men jag saknar dig, mer och mer för varje dag som går. För varje mål jag når, varje människa jag önskar att du mött...

Älskade vackra mamma, tack för snöfallet idag, precis som för 14 år sedan.
Jag älskar dig.