andreakarolina

Men, att vara förlovad och planera bröllop med en mamma som bor i himlen gör sorgen påtaglig i allt jag gör. Den ständiga känslan av att hon borde vara med, borde träffat Erik, sticker som knivar i mig. Efter varje stort beslut vi tar kommer sorgen över att jag inte får uppleva det med henne. Jag inser mer och mer att jag måste låta det komma, jag måste få sörja, mitt i min lycka, jag nåste tillåta mig själv det.

Jag försöker göra mamma så delaktig i mitt bröllop som det går, vi kommer gifta oss i Vårdnäs kyrka där mammas grav ligger, så att jag kan gå dit innan och efter. Jag kommer bära samma virkade krona och samma skor som hon bar på sitt och papppas bröllop och bröllopsfesten kommer äga rum i Bjärka Säby där jag växte upp. Hon kommer vara närvarande på mitt bröllop genom alla minnen jag har och det gör mig väldigt lycklig. För i grund och botten handlar det om att göra det bästa av en inte alltid fantastisk verklighet.

Jag är så tacksam över att Erik förstår mina tankar och att det är lika viktigt för honom att mamma har en given del i allt det här.

Att pappa kan berätta och minnas sitt bröllop med mig och att han gett mig mammas ring som förlovningsring betyder mer än jag kan beskriva med ord. Jag är lyckligt lottad som får ha en sådan pappa som min.

Och att jag har en STOR familj som gläds med oss och stöttar och peppar.

Det är dubbelt att vara förlovad när ens mamma bor i himlen och just nu är lyckan och sorgen extra påtaglig i mitt liv.

Puss A.