andreakarolina

Känslan när kroppen säger NEJ, eller rättare sagt magen. Det har varit två ganska tuffa dagar där många timmar har spenderats på akuten och jag varit ett Ja ifrån att bli inlagd över natten. Ont ont ont gjorde det på högersida i magen, visserligen gör min mage tyvärr ont ganska ofta, men just den här smärtan hade jag aldrig känt. Misstanke om blindtarmsinflammation, många olika prover, klämande på magen etc. Återbesök imorse, fortfarande inget på proverna, som jag fick göra igen. Kläm kläm, oj vad konstigt, kläm kläm kläm... Vi vet inte vad det är, du kan åka hem. Kanske är det Ibs eller någon form av kräkfri magsjuka.

Jag tror dock jag vet vad det är: Det kallas stress. Jag vill så mycket, jag vill göra min gruppredovisning, som vi jobbat så hårt med, imorgon. Jag vill åka till Linköping och se min fantastiska syster dansa. Jag vill vara mer redo än det är möjligt att vara inför min 5 veckors praktik som börjar på måndag. Jag vill renovera och fixa. Jag vill. Men nu säger kroppen nej och jag måste lyssna. I alla fall är det vad Erik säger åt mig. En sak i taget och släpp allt annat. Det är tamigfan det svåraste som finns. Det här är inte roligt. Jag vill inte känna att kroppen inte orkar, att den gör ont så som den gör nu. Och det ska inte vara såhär. Så nu lyssnar jag på min älskling och sambo, ligger i sängen och gör ingenting. Jag ska sova, äta, andas och göra det jag känner att jag mår bra av och orkar. Annars kommer jag inte få en bra praktikperiod och den är otroligt viktig för mig. Det är ju faktiskt den jag ser fram emot varje dag under min utbildning.

Så nu ligger jag här och lyssnar på mig själv. Tänk att det ska behövas något sånt här för att jag ska göra det. Ibland är man för "duktig" för sitt eget bästa.

puss A.