andreakarolina

River och sliter.

Publicerad 2012-01-23 17:55:55 i Det Jag Mig Ingen,

Att försöka ta kontroll över situationen. Att inte kunna slappna av. Att försöka hålla allt i huvudet. Att försöka ta sig samman. Att inte veta hur jag ska räcka till. Inte veta hur jag ska få rätsida igen. Längta efter en paus, ett stopp, tid att komma ikapp. Riva och slita på samma fläck, samma hög som växer. Att inte veta hur, bara att jag måste.

Stress, så bedövande och iskall. Önskar så att jag slapp dig!

Sleeping beauty

Publicerad 2012-01-19 19:03:34 i Det Jag Mig Ingen,

Sitter och kämpar med min hemtenta (som inte vill bli klar) medan E och Puck ligger och snarkar ikapp på soffan. Jag är så otroligt lycklig som får ha familj med dem, de är bland det bästa som har hänt mig.

Hittade en gammal väns blogg, vi var väldigt goda vänner under högstadiet och gymnasiet, sedan flyttade jag från staden och vi gled ifrån varandra. Var nog snart 6 år sedan jag ens träffade henne. Det är så otroligt tråkigt när det blir så, finns egentligen ingen anledning utan det bara blev. Men det är så fint att titta i hennes blogg, se att hon mår bra, att hon har sin egen lilla familj där borta. Tänk så länge sen det var, nu är vi båda vuxna. Vi springer inte längre på Skyltens konserter eller hänger i domkyrkoparken. Eller sitter på hennes balkong och dricker Yogi chokladthé och pratar. Alla dessa problem och känslor som stormade i oss då, är förhoppningsvis mindre och inte lika tappa-andan-starka. Jag är inte längre Emo-Flickan utan Mys-Tanten som helst av allt vill ha mysiga middagar, hembakat och pysseljunta som fritidsysselsättning. Tänk ändå hur annorlunda allt blir och ändå finns Yogi thé i mitt skafferi som en liten påminnelse och minne av hur allt var.
När jag flyttade klippte jag banden, orkade inte finnas kvar i allt det där som staden varit, ville inte minnas allt som hänt. Kanske är det först nu som man inser hur viktig den tiden var.
Kimen som föddes samma dag som jag på samma sjukhus. Så nära och så långt ifrån, jag är sjukt glad att jag fått känna dig!

Puss A.

Hoppa över

Publicerad 2012-01-05 23:56:03 i Det Jag Mig Ingen,

Snart är den här dagen äntligen slut, den här dagen som jag helst av allt skulle vilja hoppa över, glömma bort, kasta undan. Dagen som sätter krokben för mig varje år. 14 år nu. 14 år utan mamma. 14 år med iskall klump i bröstet som växer och krymper om vartannat, som smärtar och stryper. Så mycket som har hänt, så mycket som har förändrats och ändå känns smärtan likadan. Lika påträngande, klibbig, illamående och vass. Jag var 11 år då och min värld hade precis rasat samman. Jag är 25 år nu, vuxen med bostadsrätt, sambo och katt. Tryggare, lugnare men inte längre hel. Jag har överlevt, blivit starkare, jag är lycklig. Men jag saknar dig, mer och mer för varje dag som går. För varje mål jag når, varje människa jag önskar att du mött...

Älskade vackra mamma, tack för snöfallet idag, precis som för 14 år sedan.
Jag älskar dig.

Mot England

Publicerad 2011-12-14 17:21:01 i Det Jag Mig Ingen,

Nu åker jag till England med pappa (världens bästa 25-års present!) och kommer hem på söndag kväll! Det ska bli så jäkla kul att träffa alla igen, det var ju en sisådär...hm...ca 7 år sedan. Oj Oj Oj! Jag har med kameran så ni ska få se bilder när jag kommer hem igen!

Puss så länge!

Världens bästa Papi!

Blodgivare

Publicerad 2011-12-08 17:30:27 i Det Jag Mig Ingen,

En sak som gör mig otroligt glad just nu är att jag ÄNTLIGEN fått ta första steget mot att bli blodgivare. Jag har försökt bli det sedan jag fyllde 18 år, då gick det inte på grund av att jag vägde för lite, sedan för gick det inte för att mina blodådror var för små och jag fick rådet att komma tillbaka när jag fyllt 25. Nu har i alla fall högerarmen skärpt till sig och om jag har tur kommer det fungera att lämna blod från den. Vänsterarmen är fortfarande för mesig... För mig känns det otroligt viktigt att lämna blod eftersom mamma behövde ta emot blod när hon var sjuk och tack vare fantastiska blodgivare så var detta möjligt. Även min fina vän Kicki tog emot blod när hon var sjuk i Leukemi som liten. I Stockholm är det blodsbrist, det betyder att alla som behöver blod kanske inte får det! Jag vill inte att det ska vara så. För mig är det en självklarhet att man lämnar blod så länge som man kan och får, för jag vill att det ska finnas om jag eller någon jag älskar är i behov av det. Snälla, bli blodgivare du också! Det är inte en stor uppoffring att gå och lämna blod tre gånger per år. Tre gånger per år, räddar liv. Visst kan även du hitta tiden till det?

Puss A.

December

Publicerad 2011-12-08 17:27:41 i Det Jag Mig Ingen,

Jag är stressad men jag vet inte varför.. Ni vet den där känslan, när det känns som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstkorgen när man sitter still. Eller nej, det kanske ni inte vet föresten... Inser nu när jag skriver det, att det nog knappast är ett normaltillstånd för de flesta.  Hrm.

Jag längtar som en tok efter onsdag nästa vecka! Då sätter jag mig på flygbussen till Skavsta och resan till England med Pappa. Det ska bli så otroligt,fantastiskt,underbart, KUL!

Skulle behöva ta tag i lägenheten som ser ut som ett smärre bombnedslag... Kan ju vara trevligt när syster kommer och hälsar på imorgon om det i alla fall är hyffsat rent.

Annars då? Jag har varit i Göteborg och borde lägga upp bilder men hittar inte ro att redigera dem, kanske i helgen. Jag hade det i alla fall väldigt bra. Välbehövligt bästis mys och syster + svåger mys.

December går rätt så hyffsat än så länge, trots att Erik jobbar som en gnu och det känns som att han aldrig är hemma, så tycker jag att vi hanterar tidsbristen mycket bättre än tidigare år. Som vanligt så påminner december och Jul mig otroligt mycket om mamma, det är nog därför jag har en sådan besynnerlig hatkärlek till den. Jag håller mig sysselsatt med pyssel och julbak, mycket för att det är sådant som gör att jag känner mig närmre henne. Det är en sådan högtid som jag har så många fina minnen ifrån, glada minnen fulla av kärlek. Det är ju också därför som den är så svår varje år och samtidigt så viktig. Kanske överdriver jag mitt pysslande och pyntande för att jag försöker hålla kvar i henne, allt vad jag kan. För att det närmar sig ett nytt år och ytterligare ett år utan henne. Det är en månad av blandade känslor. Jag fyller den med roliga saker, mysiga saker och plockar fram glada minnen. Allt för att tränga bort sjukhusminnen. Allt för att minnas min friska, glada mamma.

Spretigt inlägg från en spretig Andrea.

Därför.

Publicerad 2011-12-07 09:10:55 i Det Jag Mig Ingen,



För att jag vet hur det känns.
För att jag sett det hos andra.
För att jag sett det hos mig själv.

För att jag valde att kämpa, precis som han gör.
För alla som mår dåligt, som undrar ifall de orkar mer.
För att det alltid finns hopp.
Se den och sprid den vidare!

Puss A.

1:a Advent och funderingar.

Publicerad 2011-11-29 14:54:17 i Det Jag Mig Ingen,





Lite lagom för att starta julkänslorna och längtan efter snö.

Jag borde skriva på min hemtenta men får inte ut någonting från min förkylningshjärna.. Puck ligger och sover bredvid mig i en otroligt människoliknande sovställning, på rygg med frambenen över huvudet och bakbenen utsträckta och tassarna tryckta mot mitt ben. Älskade lilla filur, med sin lurviga tuppkam på magen. Ja nu fattas bara snön, så kan det här nog bli den bästa Jul-månaden på LÄNGE.

Tänk om jag bara kunde komma på hur man analyserar!! Haha just nu känns det helt jävla omöjligt... Antagligen för att jag måste underbygga med hjälp av kurslitteraturen.. Med hjälp av...hmpf! Snarare på grund av den som jag faller pladask på näsan. Att jag aldrig lyckas stänga av dessa prestationstankar. Det retar mig något oerhört att jag ständigt sätter krokben för mig själv. Jag vet inte ens vad som triggar igång det, jag bryr mig faktiskt inte ett jota om betygen. Självklart blir jag glad när jag får ett högt betyg men det är inget jag strävar efter, jag blir lika glad när jag får godkänt så att jag kan lämna ytterligare en kurs bakom mig. Så vad är det då som får mig att frysa till is? Vad är det i mig som gör det så satans viktigt att skriva en text precis rätt, är det för min egen skull? Ja men kära: MIN EGEN, jag bryr mig inte, jag lovar! Slappna av och skriv bara. Det är ju det bästa du kan, mer kan vi väl inte kräva av varandra? Okej? Okej.

Trots allt, så är jag lyckligare än jag varit på länge, just nu. Det finns något underbart i att aldrig vara ensam, att alltid ha en lurvig mage att gömma fingrarna i. Just nu önskar jag mig inte så mycket annat!

puss A.

Lugnet före stormen

Publicerad 2011-10-24 10:01:28 i Det Jag Mig Ingen,

Sitter och väntar på att min omtenta i textanalys ska läggas ut. Det är ett så konstigt lugn just nu, inget jag egentligen måste göra just på sekunden. Snart ska jag lyfta telefonen och ringa banken, om ett tag ska jag dra på mig skorna och gå till skolan. Men just nu sitter jag bara här och tittar på vårt fina golv som nu sträcker sig från hallen, köket, vardagsrummet och till sovrummet, UTAN MJÖLKPAPP!!!!!! Det är så fint här nu, världens bästa lägenhet! Snart full med fina människor som jag älskar mest av allt, ca 2 veckor kvar nu.

Och så tänker jag på min underbara, vackra storasyster. Alla som har henne i sitt liv kan skatta sig lyckliga! Hon är det bästa som finns och jag hoppas att jag kan vara allt det hon är för mig, för henne. Hon ger så otroligt mycket av sig själv och jag önskar att jag kan ge lika mycket tillbaka. Jag har henne att tacka för så otroligt mycket i mitt liv och jag älskar henne mer än det finns ord.

Jag älskar dig, jag älskar dig, JAG ÄLSKAR DIG!


Puss A.

Värme

Publicerad 2011-10-20 22:08:20 i Det Jag Mig Ingen,

Jag borde vara jättestressad, mycket skoljobb som fortfarande inte är klart, inlämning imorgon och ingen skrivare eller fungerande kopieringskort. (varför har ni spärrat det SU? jag har ju inte gjort något fel!?)

Istället sitter jag i sängen med kuddarna uppbullade bakom mig, fixar till mina texter och lyssnar på Erik och hans skruvdragare som sätter fast garderober inne i förrådet. Jag är fortfarande trött och lycklig efter gårdagens fantastiska utekväll med fina klasskamrater, jag har inte skrattat så mycket på LÄNGE! Och nu sitter jag här i sängen med granskningsprotokoll och texter utspridda runt mig och känner värme och lugn. Vi är så bra som fixar det här tillsammans, hela tiden faller nya saker på plats och vår betongbunker börjar sudda ut sitt epitet mer och mer för varje dag som går. Jag älskar att jag kan se himlen från vårt sovrumsfönster, och alla träd som skiftarfärg precis utanför. Jag älskar vårat mörka golv och den nya lampan vi köpte på Ikea. Fönsterbrädorna ligger och väntar på oss i Lilla rummet och garderobernas inredning likaså. Det ska bli kul och spännande att få visa upp vårt hem för våra familjer. Många som sett lägenheten från sin värsta sida, ska äntligen få se lite resultat!

Att få sitta här i sängen och plugga, höra hur Erik ropar och gå för att hjälpa till att lyfta och hålla. Se lägenheten ta form och tänka att det är såhär det ska vara, det är lycka för mig.

Puss A.

Att försöka

Publicerad 2011-10-18 18:11:26 i Det Jag Mig Ingen,

Den här tröttheten som finns i min kropp just nu är inte att leka med. Hela kroppen känns bortdomnad och hur mycket jag än kämpar för att hålla någon form av positiv attityd till allt, så bränner trötthetstårar bakom ögonlocken konstant. Universitetets lärarutbildning känns som ett skämt. Lärarlegetimationens genomförande känns som ett misslyckat "practicaljoke". VFU:n har puttat mig över gränsen, att det ska krångla IGEN?! Varför är jag ens förvånad? Jag har dammsugit och torkat bort slipdammet från våra golv, jag har diskat och vikt in kläder, allt för att skapa någon form av harmoni i vårt hem. Vi har inte sovit ordentligt på snart 3 veckor, vi jobbar konstant med lägenheten, jag springer mellan skolarbete och byggnationer som en jojo. Vi faller ihop av utmattning, som tur är vid olika tillfällen, det finns alltid någon som kan lyfta den andre.. Jag hoppas det fortsätter så. Snart kommer E hem från jobbet och jag ska göra ALLT jag kan för att han ska slippa en nedslagen flickvän. Ikväll ska vi upp med resten av gipset i vardagsrummet, så att jag kan spackla innan skolan, så att vi kan slipa,spackla och måla på torsdag...
Jag försöker, men just nu känns det bara så jävla tugnt.

Puss A.

Längtan.

Publicerad 2011-10-14 20:21:51 i Det Jag Mig Ingen,

  • Längtan efter Östergötland.
  • Längtan efter Gula Skolan och kullen i Bjärka Säby.
  • Längtan efter målade väggar.
  • Längtan efter lov.
  • Längtan efter jul.
  • Längtan efter julbak och pynt.
  • Längtan efter att slippa astma- anfallen på daglig basis.
  • Längtan efter Han och Jag i soffan framför någon av alla tv-serier vi missat utan att någon av oss kikar på betongen och suckar -vi borde egentligen...
  • Längtan efter Gudson och Storasyster Troll.
  • Längtan efter Trollmamman Kicki.
  • Längtan efter Ernst-Hugo och lekparken.

Snart kommer Joppelina hit, vi ska äta tacos, dricka vin och hon ska vara hejarklack åt mig och norrlänningen i vår kamp mot/med vardagsrumsväggen. Hej Fredag.

Puss A.

Äntligen!

Publicerad 2011-10-14 11:49:28 i Det Jag Mig Ingen,

Lyckades jag spotta ur mig den där s..... argumenterande texten. Den är säkert full av pathos och inte så som den egentligen ska vara. Men, den är något jag brinner för och som jag vill få sagt (framförallt till vår lärare och vissa i klassen) så det får bli som det blir! Snart ska jag in till stan i det fantastiska höstvädret och äta lunch med MariaMajan, hoppas på sushi! :)

Igår köpte vi äntligen en !spegel!, den har till och med guldram så jag kan inte vara annat än nöjd! Idag ska jag försöka släppa skolan en stund och njuta lite.. den här veckan har inte varit något man hänger i julgranen,om man säger så. På tal om det, så har de börjat plocka fram julsakerna ute i barkarby. Ikea och maxi hade plockat fram både julgranskulor och julstjärnor. Är man en juljunkie som jag, så kan man ju inte bli annat än att bli glad! Hade dock en norrlänning med mig, som pustade och stönade något oerhört när jag gick runt och klämde på alla fina saker. Med kommentarer som: "förr så plockade de minsann inte fram det julsaker förrän 1:a december!" Haha mitt älskade gamm-as! Hur kan du bli så förvånad och frustrerad varje år över min barnsliga förtjusning?

Jaja, nu ska jag dansa lite till Beyonce i min rosa bubbelgumkjol och sedan beger jag mig till staden.

puss A.

Byggare bob

Publicerad 2011-10-11 22:33:00 i Det Jag Mig Ingen,

Vi kör på i full fart för att få lägenheten presentabel till mitt födelsedagsfirande den 5:e november. Då jag fyller tant (enligt Katta och Maria..) den 3:e november eller med andra ord 25 år. Vi har jobbat på varje dag och kväll nu, förutom igår då vi lyckades klämma in en "date night". Den spenderades på detta vis: Snabb sväng i gallerian för att visa min önskelista, hämtmat från nyöppnade Texas Longhorn, Star Trek filmen och att turas om med att ge axelmassage. Vi var så trötta båda två att vi gick och lade oss innan kl 22 vilket inte är så vanligt nu för tiden. Vi borde bli bättre på att komma ihåg OSS i det här renoveringskaoset. Det blir lätt att man tänker, "vi umgås ju varje kväll", fast vi egentligen stått och fixat i olika rum hela tiden.

Det händer mycket här hemma för tillfället och jag är i valet och kvalet över ifall jag ska visa bilder här eller om jag ska låta det vara en överraskning för de som kommer hit på födelsedagsfirandet.. Dock så har ju inte alla möjlighet att komma, så jag vet inte.. Vi får se vad vi kommer fram till. Om ni tjatar riktigt mycket så kanske det kan dyka upp något, vem vet. ;)

Annars då? Jag är som jag är mest hela tiden, trött, stressad, lycklig och grinig om vart annat. Till och med jag har svårt att hänga med så ni kan ju tänka er hur Erik har det. Just nu funderar jag mycket på vad jag vill.. Kanske är det en 25 års kris som smyger på mig. Men jag har börjat fundera på varför jag inte skapar längre, jag brukade måla, skriva, spela gitarr, piano...Teater. När jag efter S.E.T. bestämde mig för att göra något annat ett tag, så var jag så trött på allt som hade med skådespeleri att göra. Jag ville inte längre helt enkelt, så jag slutade och med det slutade jag även med allt annat som på något sätt kunde knytas till det. Visst har jag sjungit lite och spelat lite smått ibland men det känns lite som att jag tappat bort den delen av mig själv.
Samtidigt så sitter jag på universitetet och vill bara spy över all prestation och betyghets som förföljer mig där, kreativitet och skapande är så långt borta från den världen, i alla fall för mig. Jag önskar att jag skulle vilja sitta på biblioteket eller i datasalarna men det är en så oinspirerande miljö. Jag hälsade på Joa på operahögskolan igår och det var så härligt bara att sitta där och lyssna på alla ljud, människor som brinner för det de gör. Det är något speciellt med estetiska skolor, jag känner mig lugn där. Istället för som en utböling som inte passar in... Jag måste helt enkelt ändra på något, hitta tillbaka och inkorporera skapandet i den värld jag lever i nu. Hur ska jag annars kunna bli en bra drama och teaterlärare?

 

Puss A.

Pirr i magen

Publicerad 2011-09-20 13:02:16 i Det Jag Mig Ingen,

Ni vet när den där känslan man kan få ibland, att något stort kommer hända men man har ingen aning om vad. Den känslan har jag nu, jag är alldeles pirrig och förväntansfull men jag vet inte varför!! Kanske är det bara att det är höst och jag snart får plocka fram varma kläder och kängor... Kanske är det att kaklet snart kommer sitta på plats i köket... Eller så är det någonting jag inte har någon aning om, som kommer överraska mig snart. Hur som helst så hoppas jag att det är något roligt och bra. Tills jag vet så passar jag på att njuta av den här känslan. Pirr Pirr




Längtar efter er mer än det finns stjärnor på himlen!!

Puss A.

Burr

Publicerad 2011-09-19 09:29:24 i Det Jag Mig Ingen,



Det är kallt ute och inne, regnigt och mörkt. Jag har flyttat in i Eriks gröna militärtröja och mina fårskinnstofflor, vill ha thé mest hela tiden och massor med tända ljus! Jag har på riktigt börjat längta efter julen och jag köpte satsumas på maxi igår! Det är höst helt enkelt, underbar och härlig höst!

Nu ska jag fortsätta med hemtentandet en stund till innan det är dags för skolan och seminarium.

Puss A.

Nöjd, Nöjdare, Nöjdast?

Publicerad 2011-09-12 11:39:28 i Det Jag Mig Ingen,

Det var väldigt längesen som jag kände mig nöjd. Jag minns faktiskt inte om jag någonsin gjort det. Nöjd med min kapacitet, nöjd med min kropp, min personlighet, mitt hem, min utbildning, min självkänsla... Kanske är det positivt att aldrig nöja sig, att alltid ha något att sträva efter, jobba mot och för? Jag vet inte om det faktiskt är jag som tycker det eller om det är något jag ständigt fick höra i min strävan efter att bli skådespelare, "bli aldrig nöjd för då blir du tråkig, ointressant och platt!"  Det skulle gärna göra ont, vara jobbigt och ångestfullt. Det var alltid lite häftigare och farligt. Men samtidigt är d3et inte bara i mitt skapande som jag inte känner "nöjdheten". Jag har sedan jag gick in i den fantastiska puberteten, velat förändra, gömma, suga in, puta ut, sträcka upp och tappa diverse saker med min kropp, mitt utseende och den plats jag tar upp i universum. Av någon andledning har jag alltid velat förminska just det utrymme som min kropp ska ta plats i. Samtidigt som jag stått på den där scenen och skrikit: SE MIG SE MIG SE MIG!!!!! Hur går det ihop? Hur kan jag vilja försvinna samtidigt som jag vill synas? Hur kan jag vilja stå framför strålkastaren samtidigt som jag inte står ut med mig själv? Vad är jag för en maschocist? Åh vad ont det gör, jag njuuuuuuter!

Nu har jag sedan jag var 15 år vägt allt mellan 42-70 kg, ingenting har varit bra nog. Aldrig har jag sett mig i spegeln och tänkt: "fan vad fin jag är, såhär vill jag se ut och precis såhär mycket plats vill jag ta upp i universum." Så när blir jag nöjd? När räcker det och när är det värt det?  Jag har försökt komma bort från den där världen där just strävan är målet och vill hitta en balans. En balans där mat inte är min fiende, där inte träning är ALLT, utan någonting som är roligt, där mina tankar inte ständigt kretsar kring hur jag ska förändra mig själv och där jag faktiskt kan säga att JAG LEVER I NUET. Jag skiter i vad som händer sen, för jag är glad och nöjd nu. Jag kämpar med migrän och magkatarr och är ständigt stressad över att inte vara bra nog, duktig nog och smart nog.

När blev jag så, hur blev jag så, varför blev jag så? Min strävan lyfter inte mig den fäller mig. Så fuck you strävan och hej balansen.



Puss A.

Om

Min profilbild

Andreakarolina

26 år, fru, förskolepedagog, student, kreativ, flummig och catlady. Välkomna in till min lilla hörna av internet, här får ni läsa mina tankar och funderingar kring livet. Just nu kretsar mycket kring vårt bröllop i sommar. Planering, klänningstankar och längtan efter att bli en familj på riktigt. Hoppas att ni ska trivas härinne! Puss A.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela