andreakarolina

Jag sätter krokben för mig själv. Hela JÄVLA tiden. Jag försöker vara nöjd med det jag gör. Försöker hitta balansen, men den vill inte infinna sig. Jag skulle så gärna ligga på en strand just nu och bara lyssna på havet. Utan någonting som jag behöver göra. Läsa böcker för att jag vill läsa dem. Bara andas. Jag hoppas vår familjeresa blir av i sommar, Paris har ju blivit uppskjutet på obestämd framtid (men inom 2011) så det skulle vara skönt att iaf ha den resan att se fram emot. Jag är så otroligt glad över lägenheten, men det kommer bli otroligt mycket jobb och det är fortfarande mycket jobb kvar innan vi ens är där. Jag måste lyckas hitta lugnet i den här förändringen. Jag har så svårt för förändringar och ändå älskar jag dem. De positiva förändringarna alltså, det är ju de som för oss framåt. Den nya lägenheten och att flytta ihop på riktigt är precis vad vårt förhållande behöver. Vi har väntat på att ta nästa steg länge nog.

Om ca en vecka så firar vi 5 år tillsammans, 5 underbara år. 5 år där vi båda har vuxit och förändrats mycket. Trots att jag flyttade in hos Erik efter bara ett halvår, så är det först nu jag känner att vi flyttar ihop, på riktigt. Att det äntligen på boende-fronten blir jämlikt mellan oss. Det är något som blivit allt mer viktigt för mig, att vårt hem är lika mycket mitt som hans. Erik har gjort allt han kunnat för att jag ska vara en del av detta hem, så detta är absolut ingen kritik mot honom, det sätt han öppnat sitt hem till mig har varit helt underbart och jag har absolut känt mig hemma här. Men nu ska vi ÄNTLIGEN skapa ett hem från början, tillsammans.


Vet inte riktigt vad jag ville få fram med det här inlägget.. Behövde bara skriva av mig.

Godnatt A.

Längtar så sjukt mycket efter ett hus. Tänk att man kan längta efter ett hus, ett ställe att bo på. Jag glor i inredningstidningar, drömmer om kök, badrum och ryamattor. Tänk om vi faktiskt hamnar i ett litet hus snart. Vågar nästan inte tänka tanken. Alla middagar vid ett riktigt matbord, mysiga kvällar i ett stort vardagsrum, ett sovrum utan skrivbord och andra saker som inte direkt bidrar till en lugn sömn. Men jag vet hur det har varit tidigare, hur priserna sätts i stockholm för att sedan trissas upp, hur vi måste vara realistiska och se hur mycket jobb det blir. Men tänk ändå, ett HUS!!! Hur litet det än är, så är det INTE en lägenhet! Och det är helt fantastiskt bara det. :) Tänk vad mycket som händer på 4½ år

Insåg precis att vi varit ihop i 4½ år i onsdags. Missade det helt. Vad gjorde vi då? Du lekte med din nya Iphone och jag kollade på tv i soffan? Eller var det i tisdags? Haha Jaha där ser man vad åren gör med förhållandet ;) Nej, men skämt å sido, jag är fantastiskt glad att du fortfarande finns vid min sida. Vad skulle jag göra och vara utan dig älskling? Mycket har hänt under våra år tillsammans, många skratt, många mysiga stunder, sjukt många tv serier och filmer har införskaffats och tittats på (nördar som vi är) Vi har varit i London, Skottland, Övik, Linköping, Sälen och Tärnaby. Fram och tillbaka många många mil till och från våra familjer. Tänk att vi hittade varandra trots att vi levt 75 mil ifrån varandra. Helt olika liv och förutsättningar. Och så hittar vi varandra i Arvika av alla ställen?! Och hamnar tillslut i Stockholm, med alla våra idéer, renoveringar, planer och prylar. Undrar var vi är om 10 år? Tillsammans har vi morfat ihop Kultur-HiFi-Sport-muppighet-norrlandslugn-fnitterattacker-verktyg-ljusslingor-glas-filmer-tyger-foton-whisky-bakning och skapat vårt mysiga småstökiga hem. Men ska jag vara ärlig så kommer mitt hem vara där du är, älskling. Om mindre än en månad har vi bott ihop i 4 års tid, när jag flyttade in med EN väska på min 20-årsdag. Haha, tänk när mina kläder fick plats på en hylla i garderoben.  Du gör mig lycklig, vi gör mig lycklig. Tack.

Jag älskar dig.

Nu har jag varit hemma själv i 1½ vecka, kanske egentligen inte så farligt men jag saknar min älskling något enormt.

Även fast jag tycker att det är nyttigt, att vara ifrån varandra ibland. Att få sakna, längta och minnas allt som är så fantastiskt bra med sin älskling. Efter snart 4 ½ år tillsammans så behöver man det, minnas. Så att allt inte blir rutin och vardag.

Jag tycker att det är galet att jag efter så många år fortfarande lär känna honom, nya delar av honom och nya sidor att älska. Att jag fortfarande utvecklar min kärlek till honom. Att jag bara blir mer kär, det avstannar inte. Det är nog därför han känns så rätt och att prat om framtiden inte längre skrämmer mig. Kanske är det dumt att jag plötsligt börjat drömma om framtiden, när jag inte vet vad den kommer innehålla eller om den ens kommer finnas. Men jag har spenderat så många år med att vara rädd för vad framtiden innebär, rädd för att dö ung precis som mamma, rädd för att förlora nära och kära och det får vara nog nu. Jag har hittat personen som gör mig så trygg att jag vågar längta till framtiden, till det som kommer. Kanske blir fallet desto värre om någonting händer med den framtiden, men den framtid som vi drömmer om tillsammans är värt det.

Puss A.

Kan betyda så mycket...
Du är mitt allt och jag kommer följa dig till världens ände om du vill.
Jag är beredd att flytta till "din" stad med dig.
Beredd att bo MÅNGA mil från min familj, för att få bo med dig.
Det är inte ett lätt beslut, att släppa allt man vet, allt man känner, för någon annans skull.
Men jag ser att du BEHÖVER det.
Du lever där.
Ibland önskar jag att du kunde leva lika mycket här.
Förstå mig rätt, du är lugn där, utan stressen som STORSTADEN ger dig.
Mitt beslut skrämmer mig, även om det känns rätt.
Jag ska inte bo i STORSTADEN.
Jag hoppas att jag kommer trivas.
Att vi inte kommer behöva flytta därifrån på grund av mig.

För mig är det vi, nu och för alltid.

Ikväll börjar firandet. Först choklad fondue med jordgubbar o skumpa. Sen musslor och öl på Akkurat. Imorgon Brunch på Elverket och sen Skansen med skansenakvariet!

Jag älskar dig lappen!!

Den här tiden har varit den bästa i mitt liv.

Puss A.