andreakarolina

Så var det nyårsafton igen och ett helt år har gått. 2012 vilket galet år det har varit, det har kantats av livskris, stress, LYCKLIGA stunder och stora beslut. Det största som har hänt i år är att vi har förlovat oss. Och ja, jag vet att det i stort sett är det enda jag tjatat om sen dess, men vi ska bli en FAMILJ och det gör mig så jäkla lycklig.

 

Omtumlande är nog det ord som beskriver året bäst och känslor som inte får plats i kroppen.

 

I våras kämpade jag för att hålla mig över ytan i skolan, jag tvivlade på mitt val av ämne och undrade ifall jag någonsin skulle få komma framåt. I april förlovade vi oss och jag fick äntligen det där steget framåt i vårt förhållande som jag väntat så länge på. Jag gick in i bröllopsplanerandets underbara värld och började leta efter en förlovningsring. Mitt i letandet får jag ett samtal från pappa och han erbjuder mig en av mammas ringar. Efter en fika på vetekatten så sitter den på mitt finger, den finaste ring jag sett. Den symboliserar så mycket för mig och är det käraste jag har.

 

Efter sommaren tog jag ett svårt beslut som visade sig vara precis vad jag behövde. Studieuppehåll, i ett år. Det abslout bästa jag gjort för mig själv, någonsin. Att inse att jag kan nå mina mål på mitt sätt och i min takt. Det finns bara möjligheter, det är nog det största jag har insett i år.

 

I höst har jag arbetat som förskolepedagog och som regissör för ett spex, jag har försökt dansa två kurser på danshögskolan och inte hunnit träffa vänner alls. Det har varit MYCKET men allt jag har gjort och inte gjort har varit för min egen skull, för att jag lyssnat på mig och vågat. Början på 2013 kommer bli lugnare, jag går ner i tid på jobbet, har bara några rep kvar med spexet och ska börja ta tag i pluggandet. Jag behövde jobba skiten ur mig för att inse att jag klarar det, att jag kan och till och med är jävligt bra på det. Nu ska jag ge mig tid att bli klar med utbildningen så att jag kan få börja jobba på riktigt så fort som möjligt.

 

Jag har också hunnit med min första resa tillsammans med en vän, jag och Freja begav oss till Paris för en långhelg av det vi gör bäst. Skrattar.

 

Så början av 2013, blir fullt av bröllopsplaner, plugg, jobb och kärlek. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

 

Sitter i soffan och ska snart ta tag i att slå in julklapparna och packa, om några timmar packar vi in vår lilla familj i bilen och åker upp till norrlandsfamiljen. Det snöar ute, ur högtalaren dånar kitchig amerikans julmusik och julgranen står klädd, visserligen utan ljus för de hade vi visst slängt efter förra julen och juldukarna som mormor dekorerat har hittat sin vanliga plats igen. Puck kutar runt och smattrar, ömsom ut genom fönstret och ömsom vid akvariet, han har precis upptäckt att det bor någon därinne. Och jag, jag är så jävla lycklig och sorgsen på samma gång. Det är en högtid full av kärlek lycka samtidigt som det är en högtid av obönhörlig saknad av de som inte är här. Dagar då jag om möjligt önskar ännu mer att du fick möjlighet att uppleva allt det här. Att du fick se hur rikt mitt liv är och vilken fantastisk familj jag har fått. Att du fick vara en del av det på riktigt. På julafton tänder jag ett ljus för dig och alla andra, precis som jag alltid gör. Ett ljus för att visa att du är med mig var jag än befinner mig, ett ljus för att visa att jag har det bra, ett ljus för att du lärde mig att älska julen och vikten av Familj. För familj har jag, i alla former, i Bjärka Säby, Linköping, Örnsköldsvik, Stockholm, Göteborg, Alingsås.... Vi är ett brokigt gäng och i många fall inte ens släkt, men ordet familj är det som beskriver oss bäst.

 

För en vecka sen var jag i Paris och jag tyckte mig skymta dig och morfar där på uteserveringarna med ett glas rött och skissblocket i hand.

 

God Jul.