Puck 2 år
Idag fyller min skatt, min gris, min älskade trasselsudd 2 år. Om 4 månader är det 2 år sedan jag fick hem honom till mig. 2 år sedan jag nervöst gick in i djuraffären och köpte kattlåda och mat. 2 år sedan jag tog beslutet att ta emot dig fast vi egentligen inte kunde det än, mitt i renoveringen. Ett impulsivt beslut, som jag inte har ångrat en enda sekund.
Du blev snabbt en så självklar del av vårt liv. Mitt i renoveringskaos så blev du en nödvändig paus och anledning till många skratt (och att driva husse till vansinne med din nyfikenhet).
Du möter mig i dörren varje dag. Du lägger dig på mina ben och trycker ner dina tassar mellan dem som att du kramar mig. Sen sitter vi där i minuter, timmar, du och jag. Du kurrar och jag andas och jag kan inte minnas hur mitt liv var innan dig. Utan de där stunderna efter jobbet. Utan din blöta nos mot min kind när jag är ledsen. Utan dina exorsisten skutt när du är kvällsbusig eller dina springräder genom lägenheten när Erik också kommit hem. Som att du först då kan slappna av på riktigt och släppa ut all energi. Min tokiga lilla katt så olik alla andra. Som gör att vi måste låsa dörrar i lägenheten för att du kan öppna dörrar åt båda håll och som pratar pratar och ifall vi inte lyssnar, vrålar. Du är det bästa jag har och livet blev bättre tack vare dig.
Jag älskar dig.
Puss A.
