Ringar

Jag älskar dig Erik.


Suck!

Kan någon vänlig själ komma och hjälpa oss sortera all denna skit som vi har samlat på oss under alla år? Snälla hjälp, jag drunknar och förgås! Hur kommer det sig att vi ALLTID drar igång evighetsprojekt när vi inom snar framtid ska få besök? Vad är det som förmår oss att tycka att det är en bra idé? Och nu vill fästmannen dra in en stor #%^^^}{{>$%}# tv hit också?! Och flytta på soffan till en annan vägg. Jag säger bara en sak i taget, rullar upp ärmarna och gör ett nytt dyk ner i kartongerna!
Vi hörs senare! (om jag överlever...)


Valborg

Ja, det var ett tag sen nu men jag har inte riktigt hunnit med. Jag spenderade i alla fall Valborg hemma i fina Bjärka Säby och vi hade fantastiskt väder!



Bosses Glassbar!

Chili-mys


Dags för eld och kör



Peppade som få och kanske lite rädda?!



Vårvindar friska...




Frukost

...i solen


Jag älskar våra valborgar i Bjärka med allt vad det innebär, men det blir liksom ännu bättre när solen skiner och allt är galet grönt.

Att ha en Katta

Igår trotsade jag ovälkommet ryggskott och tog mig hem till världensbästakatta, vi skulle egentligen åka vidare till sickla och gå på musikalföreställning, men där sa ryggen STOPP. Istället fick jag mig en dundermysig eftermiddag och kväll på Katarinas balkong med sol, godis, rosé och prat om allt allt allt. Jag är så otroligt glad som får ha en så positiv och härlig vän som Katta i mitt liv. Ännu bättre är att hon ska vara toastmaster på vårt bröllop, det kommer bli så sjukt jäkla bra. Det blev mycket bröllopsprat (såklart).Framföralltpratade vi om vår förlovningsfotografering som vi ska göra så fort Erik har fått sin ring och såklart är det ju Katta som ska fota. Ska bli kul att få lite bilder på oss igen, den enda vi har framkallad är från 2008? haha

Men vi pratade inte bara om bröllop utan om drömmar och framtiden. Vi har båda drömmar som kräver mycket mod att införliva, men som kommer bli grymt bara vi vågar! Det är tur att vi kan peppa varandra! Mer än så vill jag nog inte skriva just nu, för då blir det allt för verkligt. Men det är ett frö i huvudet som växer sig större för varje dag och som vi sa igår; Hur svårt kan det vara liksom? ;)

 

Puss A.


Förflutet

Att öppna banankartonger jag packade när jag skulle flytta hemifrån 2005, att hitta dagböcker och fotografier från då. Det gör mig tacksam för var jag befinner mig just nu. Att jag trots allt det som ligger i den där kartongen, är den jag är idag. Att jag överlevde. Att jag vann. Att jag fortsatte kämpa emot.

Det kanske låter överdrivet, men när jag läser min dagbok så förstår jag att det inte var självklart att jag skulle bli den leende, starka, lustfyllda kvinna som jag är idag. Det är svårt att läsa hur mycket jag har hatat mig själv. Att inse hur många år jag har slösat på att dömma mig själv. Samtidigt blir jag så jäkla glad, glad att jag även då hade en röst i mig som sa:
Det kommer att bli bättre
.
Tillslut kommer även du få känna dig värd livet.
Snart kommer monstren släppa och du kommer kunna andas igen.

Det har tagit så lång tid, för lång tid. Men jag tror faktiskt jag är där nu. Jag kan titta mig i spegeln och se en fantastisk människa titta tillbaka. Framförallt vågar jag se en framtid och att den kan innehålla precis vad jag vill.

Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och krama den där lilla flickan som satt på sitt loft och höll på att gå under av sina tankar, sitt självhat. Berätta att du är inte ensam, du kommer hitta din plats, din röst och din anledning till att leva.

Jag är så stolt över lilla jag som trots allt vågade fortsätta framåt, som aldrig gav upp, aldrig stannade. Jag önskar bara att lilla jag kunde satt ord på allting till någon annan än en bok.

Tänk att lilla jag sitter här nu.
Att lilla jag älskar som jag gör
Att lilla jag ska få bli någons fru
Att lilla jag vet vem jag är
Att lilla jag är glad.


Tacksamhet, ordet räcker inte till men får duga.
Tack lilla jag för att du såg mig framför dig och kämpade med näbbar och klor.
Tack.

One ring

Foto och redigering Katarina

Oj vad länge jag har varit borta härifrån nu! Dagarna har gått i ett och jag har inte riktigt hunnit eller orkat stanna upp för att plita ner några ord här. Jag har varit i Finland och provat klänningar.. ojojoj det var härftigt att få på sig sina första brudklänningar någonsin. Har verkligen ingen aning om vad jag vill ha.. men lite mer koll på modeller och sånt i alla fall. Jag har även provat en klänning här i stockholm, men bemötandet i den affären fick mig att tappa lusten helt. Så jag får se när jag vågar mig ut här i stockholm igen. Vi har bestämt budget för bröllopet och ska snart hitta ett datum som känns bra. Och idag så har Erik beställt sin ring så snart är det inte bara jag med en ring på fingret.

Foto och redigering Katarina

Ringen då? Den är min mammas från början. Hon fick den i 30-års present av min pappa och nu sitter den alltså på mitt finger. Det är otroligt fint att få bära den och jag kan inte beskriva vad det betyder att pappa ville att jag skulle ha den. Nu är även mamma involverad i det här och det gör det om möjligt ännu större och vackrare.

Det känns så otroligt rätt allting och jag längtar (otåligt) på vår bröllopsdag. Samtidigt som jag njuter av att vara förlovad så ser jag det som att en större resa har börjat. Resan till vårt bröllop, till dagen då vi blir en familj på riktigt. Till vårt framtida liv och allt vad det kommer att innebära. Nu har nästa etapp börjat och jag njuter i fulla drag av att planera och fundera kring hur vår dag ska bli.

Foto och redigering Katarina


Vi, är nog det bästa jag vet!

Puss A.


Den bästa dagen del 2

Den 12/4 2012 åkte jag bakom Erik på en skoter upp till en fjälltopp vid namn Björkfjället...

 

Dagen innan hade vi åkt upp på samma fjälltopp, då hade jag varit trött eftersom vi redan varit uppe på en annan topp vid namn Gakker Vaare. Upp till dessa toppar finns ingen skoterled utan det är friåkning med allt vad det innebär som gäller. (Hänga ut över kanten på skotern, stå upp i stora gupp, hoppa av och springa/klättra upp för backar och åka på rumpan nerför backar..) I alla fall, när vi åkte upp på björkfjället den 11/4 så slogs jag av hur otroligt vackert det var där uppe, jag hade ingen kamera med mig och vi sa att vi skulle åka den vägen hem även imorgon så att jag skulle kunna ta kort på utsikten.

 

...Vi kommer upp på toppen och jag hoppar snabbt av skotern för att börja fotografera, då tar Erik tag i mig och säger: Jag måste fråga dig en sak...

Allting stannade, jag blev alldeles kall och kunde inte andas. Var det nu det skulle hända?

 

Vill du gifta dig med mig?


Jag blir alldeles tyst och bara tittar på honom, min vackra underbara Erik som står där i sin skoterhjälm och frågar om jag vill bli hans fru. Och jag försöker få fram orden men ingenting kommer fram... Tillslut lyckas jag pipa ett Jaa.. Följt av: Men jag måste ta av mig hjälmen först!!!


Sen är allting väldigt suddigt, jag gråter, pussar, ler, kramar och är väldigt tyst. (Något Erik inte alls var beredd på, han trodde att jag skulle tjoa, skrika, skratta och hoppa runt, som jag brukar när jag är glad.) Det var så stort och overkligt. Och jag var konstigt nog så otroligt oförberedd på att det skulle hända. Jag känner fortfarande att det är så obegripligt stort att jag ska få bli hans fru, att vi ska bli en familj.

 

Medan vi står där med armarna runt varandra kommer Viktor upp och undrar varför vi inte kommer ner, när han ser att jag gråter undrar han om det är för att vi (jag) inte vågar åka ner.

 

Då får jag äntligen ta orden i min mun. Då släpper tystnaden och jag säger väldigt högt:

Vi har förlovat oss!


Eriks syster Anna kommer också upp och Viktor tar kort på oss där uppe på toppen. Viktor och Anna blir de första som vi får dela vår nyhet med och det blir så perfekt med skotrar, blåst, skoterkläder, hjälmar och en grotesk mustasch. För det är Vi.

Jag ringer min Farmor och Pappa från Björkfjället och båda tror att först att något hemskt har hänt för att jag gråter så att jag knappt kan få fram någonting. Under tiden står min fästman bakom mig och håller om mig.

 

Hela vägen hem skrattar och gråter jag om vart annat och mina skidglasögon immar igen. Framme vid stugan bestämmer vi att vi ska gå in samtidigt alla fyra och berätta för resten av Eriks familj. Men, precis när vi ska gå in så kommer ett helt gäng av Eriks släktingar på spontanbesök och vi kommer av oss lite. Plus att några av dem väldigt gärna vill prova att åka skoter, så plötsligt har Erik, Anna och Viktor åkt iväg igen och jag är kvar själv med Eriks familj i en stuga som plötsligt känns otroligt liten. Jag ursäktar mig och går ut för att ringa lite, jag kunde inte stanna där inne och sitta bredvid Eriks föräldrar och inte säga någonting. Så istället får jag prata av mig med min fina Johanna och gråta lite till. Andrea-Floden-Karolina...

 

Först efter över en timme kan vi berätta för familjen vad som har hänt och direkt efter ska vi åka för att handla mat. Så det blir lite tokigt men ändå väldigt bra.

 

På kvällen skålar vi i whisky, i brist på champagne och det har nog aldrig smakat så gott som det gjorde den kvällen. Är ju inte direkt någon whisky drickare i vanliga fall, men allt hade nog smakat fantastiskt just då. Plus att det blev ett väldigt norrländskt firande, lugnt och varmt.

 

Det vita fjället i bakgrunden är nu vårt fjäll, Björkfjället. 2012-04-12

Det här är mitt försök att berätta om den bästa dagen i mitt liv. Det går inte att återberätta på ett rättvist sätt och texten känns lite hoppig och konstig. Men det är en dag som jag kommer att minnas i hela mitt liv och nu finns den även här, om jag skulle vilja påminnas lite extra någondag.

Puss A.

 


Rosamoln

Jag är ledsen, men jag tror att ni kommer att få stå ut med många "hej-från-mitt-rosa-moln" inlägg från mig en tid framöver. För herrejävlar vad livet är galet just nu. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen och jag har fortfarande inte hittat ro i kroppen att faktiskt skriva ner hur frieriet gick till. Ni vet sådär med tillbakablickar, kärleksdravel, cheesy med extra allt och bilder - allt det där. Ena sekunden vill jag bara stanna tiden och suga ut allt jag kan av där vi är just nu. I nästa vill jag börja tillverka dekorationer, köpa tyg till klänningen och leta ut de gräsligaste brudtärneklänningarna (inte på riktigt alla ska vara vackra, bara inte lika vackra som jag) som finns i matchande färger. Tänk när vi är där på riktigt, när det är dags för beslut. Än så länge kan jag leka med tanken på ett cirkus bröllop, eller ett hippie inspirerat tjollahop ute på en åker. Just nu kan mitt bröllop vara precis hur som helst, just nu kan jag fantisera hur mycket jag vill. Just nu. Jag älskar just nu.



 


Att försöka förklara en känslostorm.

Snart har vi varit förlovade i 2 veckor, jag har spenderat den mesta av min vakna tid letandes bröllops inspiration och ringar. Jag är totalt överväldigad av allting som händer just nu och så otroligt lycklig på samma gång. Idag ska vi och kolla på ringar igen, framförallt till Erik, då jag fått det fantastiska erbjudandet att få en av mammas ringar. På onsdag ska jag få prova en av dem som jag tror kommer vara alldeles perfekt. Det är så mycket känslor just nu, som virvlar runt i huvudet och som får hjärtat att svämma över utav värme. Jag ska gifta mig med Erik. Med min fantastiska, varma, roliga, underbara, smarta och lugna norrlänning. Vi ska ÄNTLIGEN bli en familj. Det känns så bra, så rätt och så otroligt roligt, att jag inte kan koncentrera mig på något annat just nu. Jag har till och med börjat rita små bröllopsfigurer, som Erik skrattar åt, men som liksom måste få komma ut. Snart kommer det ligga små lappar med brudar och brudgummar överallt i vår lägenhet. Och jag älskar det.
Nu börjar vår resa till bröllopet.

Puss A.


Sjuk igen..

 

Idag är jag inte världens piggaste person, någon som dock har energi så det räcker och blir över är Puck. Han tycker nämligen att hela lägenheten är en klätterställning. Jajemän, ALLT ska klättras på. Upp och ner, ner och upp, medan man jamar och smattrar för fulla muggar. Mattes tålamod börjar tänjas ut till en smal tråd...

I väntan på förlovningsring sitter två års-ringen på fingret och påminner mig om att jag är världens lyckligaste Andrea. Vad betyder egentligen en förkylning då? Ingenting.


Den bästa dagen!

Idag den 12/4 2012 så friade Erik till mig uppe på Björkfjällets topp i Tärnaby! Så nu är vi förlovade och jag är överlycklig och tycker det känns overkligt och fantastiskt på samma gång. På vår 6 årsdag blev vi fästman och fästmö. Det är helt galet vad jag älskar dig!

Puss en nyförlovad A.


Vårt hem.

Sovrum


Vardagsrum








Kök






Pluggrummet




Hallen








Förråd




Vad tycker ni?
Nu återstår det mest detalj-renovering och att pynta lägenheten, äntligen så bor vi i en trea! Just nu sitter jag i pluggrummet vid mitt skrivbord och njuter av solen som skiner in genom fönstret! Nu ska vi ha en fantastisk påsk med allt vad det innebär och vila upp oss. För om jag får säga det själv, så har vi varit så sjukt jäkla duktiga! ;)

Puss på er fina, vi hörs när vi hörs. För nu ska jag vara LEDIG. / A.


Middag

En otroligt sen men god middag får avsluta denna hektiska dag. Erik är fortfarande sjuk vilket betytt att jag fått göra det mesta själv idag. Så jag har burit, städat, slipat och fejat hela dagen. Plus varit på praktiken! Puh. Jag är slut som artist just nu.
Puss och Godnatt A.


Listor hit och dit och miljoner saker att göra.

Världens bästa Erik har fyllt år, förra veckan och nu i helgen blir det 35 års fest här hemma. Med tanke på att vi är långt ifrån klara med allt vi borde vara klar med så är jag lite frånvarande härifrån just nu. Plus det faktum att vi båda jobbar heltid just nu och Erik har blivit sjuk. Haha ibland är livet extra roligt. Puck mår bättre nu i alla fall, skrutten blev deppig av den dumma kragen och började äta dåligt. Men efter godkänt av veterinären har han nu sluppit den sedan i måndagskväll och är vildare än någonsin! :) Ikväll ska jag på dansen och det kommer bli underbart med en liten paus från allt annat!

Vi hörs när det lugnat sig lite!

Puss A.

 


You, talking to me?!


Hej på er!
Jag sportar just nu en mega pupill och tatuering i örat, sådär lagom rocker-hård-tuffing liksom. Kragen? Ja, men det är ju det senaste inom mode att ha krage! Kom igen, har ni ingen koll eller? Nu ska matte iväg och prova en klänning med rosa flamingos på, som hon gärna vill ska flytta in i garderoben. Själv ska jag chilla lite i fåtöljen.
Puss från Puck

RSS 2.0