andreakarolina

Strax innan kl 6 började han attackera dörren, hoppa upp och hänga sig i handtaget och samtidigt vråla med all sin kraft. Han väckte oss båda förstås, sådär lagom mycket för att fortfarande kunna somna om. Och jag gick upp, öppnade dörren och damp sen ner bland täcke och kuddar igen. Han tog några varv runt sängen, uttryckte sitt missnöje över att dörren varit låst, lät oss höra exakt hur mycket han saknat oss. Erik mumlar med honom och tillslut hoppar han upp i sängen, fortfarande lågt smattrande, innan han lägger sig tillrätta mellan mina fötter och vi somnar om. 

 

När väckarklockan sedan ringer vaknar jag ihoptrasslad med de där två, de som gör mig kärleksfladdrig och varm i magen. Min älskade familj. Sömnvarma och vackra.  Inatt kommer jag inte låsa dörren. 

 

puss A.