Morgonen.
Natten innan bröllopet bodde jag i Filippas lägenhet tillsammans med henne, Mayo (2 av mina brudtärnor) och min fina toastmadame Katarina. Efter en dag fylld av dekorerande, möten, detaljpetande och slutligen en grillfest med tillhörande känslostorm över alla som kommit. Tänk att så många åkte upptill 80 mil för att fira oss. Alla dessa människor som träffar varandra, vissa för första gången, andra för första gången på länge, i en trädgård i Bjärka Säby. Blir alldeles överväldigad bara jag tänker på det. Precis som jag var då, kärleksfladdrig, nervös, övertrött och så JÄKLA LYCKLIG. Katarina fick en snabblektion av pappa i att köra folkabussen och sen bar det av in till stan, vi sjöng högt till musiken på radion, var nervösa över att tanka bilen med pappas tankkort. Fnittriga och nervösa och supertrötta allihop. Så när vi väl kom fram till lägenheten runt kl 22 på kvällen störtade vi i säng. Någongång målade Katarina mina tånaglar men det kan ha varit på morgonen.
Jag vaknade innan väckarklockan, låg och lyssnade på mina systrars och Katarinas sömnljud. Nervös men fortfarande lugn, förväntansfull och melankolisk på samma gång. Nu var det dags, dagen jag väntat på så länge, dagen då jag blev någons fru. Mayos väckarklocka börjar ringa, klockan är 06.30 och det är dags att gå upp.
Filippa fixar en underbar frukost och Johanna som repeterat i Vadstena kommer äntligen och då är alla mina brudtärnor på plats. Klockan 7 dyker frisören upp och vi börjar äta frukost. Vid det här laget så är jag så jäkla nervös att det känns som att jag ska kräkas.
Freja kommer en stund in i frukosten och jag andas ut litegrann. Nu är nästan alla de viktigaste här. Freja och Katarina turas om med att tvinga i mig knäckemacka och vatten medan frisören börjar med mitt hår. Mayo lockar sitt hår och i köket övar Johanna och Filippa på sångerna till kyrkan. Vi kallpratar om allt och inget och jag tittar på Freja där hon sitter i soffan, tänk att jag får dela livet med så fantastiska människor.
När frisyren är klar och de andra lockat, våfflat och flätat sina hår sätter vi oss i bilen ut mot Bjärka Säby igen. Det är tystare i bilen, nervösare på det där lugna sättet där det känns som att allting runtomkring har stannat samtidigt som det snurrar alldeles för fort.
Johanna sminkar mig och de andra fortsätter att tvinga i mig vatten, macka och gelebjörnar. Det sistnämda får mig att gråta en skvätt, även här är mamma närvarande. I en godispåse, ett sånt där minne som man nästan glömt och som kom tillbaka med full kraft. Älskade mamma. Johanna lägger den vackraste sminkningen jag någonsin haft och får mig att andas lite lugnare.
Sedan måste mina brudtärnor åka till kyrkan, de ska öva på sångerna och texten en sista gång. Och snart är det dags för mig att få på mig min brudklänning.
Puss Fru Thelin
