Jaha och så slog det till, efter en vecka i skolan, den obligatoriska förkylningen. Som att det inte räckte med "lårkaka" på smalbenet, skärsår i munnen efter dum glasbit och MYCKET att göra i lägenhet och skola?! Nähä, okej då tar vi allt på en gång som vanligt! Kanske kan den här förkylningen förklara att jag varit så sänkt hela veckan? Ska ändå försöka ta tag i att städa köket från veckans målning så att jag ÄNTLIGEN kan få ta bort mjölkpappen från vårt fina golv! Nu är det bara kakel, tapet, bänkskiva, hyllor och lister som saknas! Sen är vårt kök helt klart!
Ska sätta in två hyllor till i min garderob idag så att jag kan få lite bättre ordning i den, och plocka in dvd:erna i sina hyllor så att vi får undan dem från vardagsrummet. Ja och så ska jag ta det lugnt också så att jag blir frisk snart.... BLÄ.
Någon som har tips på hur man inte blir överväldigad när det är "skit" precis överallt? Var tusan ska jag börja liksom??? Tips mottages tacksamt!
Updatering: En väldigt klok tjej vid namn Evelina sa till mig att ta det lugnt och lyssna på min kropp idag, så hyllorna och det andra får vänta till imorgon. :)
Så vackert, jobbigt, rätt och bra. Det är precis så det är, jag önskar att alla skulle våga känna. Att alla skulle veta att det är okej att känna precis alla de känslor som dyker upp när cancer eller andra svårigheter drabbar dig eller någon i din omgivning. Det är förjävla svårt, att vara ledsen, arg, förvirrad och samtidigt kunna känna glädje. Det var en av de svåraste sakerna för mig; Får jag vara glad nu? Får jag vara arg? Hur länge "får" jag vara ledsen?
Jag har insett att det nog alltid kommer finnas dagar då det gör riktigt satans skit ont, även fast min sorg förändras för varje dag, månad och år som går. Det kommer alltid finnas situationer och tillfällen som påminner mig om att mamma är borta. Precis som det kommer finnas massor av dagar då jag minns min underbara mamma, alla roliga saker jag fick uppleva med henne och hur mycket kärlek hon gav.
Det jag skulle vilja säga till 11-åriga jag och till alla som går igenom något liknande: Du kommer överleva och även om det inte känns så just nu, så kommer du minnas glädjen och framförallt känna glädjen igen. Du är starkare än du tror!
Idag ska jag röja, städa, sortera, fixa, läsa... allt för att få bort hjärtklappningen i mitt bröst och monstret som river och sliter i min mage. Det är det enda jag kan komma på som kanske kan hjälpa. För inatt kunde jag inte sova, vilket brukar vara hjälpmedlet mot det mesta. Jag skulle vilja kunna stänga av delar av min hjärna, så att den inte arbetade på högvarv hela tiden. Det är kämpigt just nu.
Här får ni ett smakprov på mitt och Katarinas photoshoot! Hon fångade mig på bild när jag började skratta, av denna kommentar: "Jag vill slicka på ditt ansikte du är så snygg!" :D Hon är världens bästa egoboost! Ett hett tips om ni vill fotograferas! Klicka på länken under fotot så kommer ni till hennes blogg!
Och så blev klockan snart 11 och jag har inte börjat med något av det jag skulle. Det är så svårt det där, att börja. Jag kan sitta en hel dag och vänta på att börja, utan att den där början infinner sig. Men idag så måste jag börja, om inte annat för att slippa den där molande stressen i magen. Jag kan inte gå runt och tycka synd om mig själv hela tiden, då blir ingenting gjort! Paramore på högsta volym och spackelspaden i högsta hugg, samtidigt som tvättmaskinen stampar takten, det är vad som gäller idag!
Det är verkligen smutsigt här hemma nu... Det bara kryper i mig när jag tittar omkring mig, städade en del igår men det känns som att det inte hjälpte ett dugg! Flyttkartonger, verktyg, skor och kläder om vart annat. Jag har migrän, gissar att denna röra kan vara en bakomliggande orsak till detta tillstånd.. Hitta orken att städa Andrea! Du får däcka i sängen igen sen! Men var tusan börjar man? I det enorma tvättberget? Stolparna av flyttkartonger? Dammråttorna som hotar att ta över vardagsrummet?? Jag vill ha mer skåp, mer hyllor, mer avställningsytor. Men nej, väggarna gapar tomma och kalla! Som att de säger; "Du måste fixa oss först, Spackla och slipa så att det blir ännu mera damm!" Runt runt runt i denna cirkel går jag och mumlar, "Jag ville ha ett renoveringsobjekt....Tänk så fint det kommer vara att ha skapat ett hem från grunden.....Det kommer bli bra tillslut...." GAAAAH fgaklsgaerghas hur ska vi hinna med???
Ibland tappar man lusten. Som till exempel när man har blixtrande huvudvärk och inte ser något annat än vita fläckar med sitt vänstra öga. Just då, så är det svårt att se hur bra det kommer bli sen. Då är det väldigt svårt att se någonting annat än det tredje världskrig som verkat ha dragit igenom vårt hem. Och ja orreforsglasen jag vill packa upp er så att ni inte riskerar att gå sönder, men var f**n ska jag ställa er?
Jag är i skärgården och andas. Det är det bästa som finns att få komma hit och andas. Lyssna på havet, gå i samma sunkiga kläder, inte tvätta håret på en vecka. Jag trivs så. Tyst lugnt enkelt. Önskar att livet alltid kunde vara så, att jag slapp stressen, prestationsångest och hets. Jag försöker hitta detta lugn även när jag inte är här. Ibland lyckas jag, snart kanske jag känner så jämt? Tack Farfar och Farmor för att ni byggde min tillflyktsort, min oas. Jag är här alldeles för sällan.
Ville lägga ut bilder men det är ännu en sak som är positiv med Rula, kontakten med omvärlden är minimal. Täckning på mobilen finns på vissa ställen, i ett fönster eller i en viss vinkel på sängen. Du kan nå mig om jag vill, jag kan nå dig när jag behöver. Önskar att jag kunde undvara mobilen lika lätt när jag är i staden. Nu ska jag begrava mig i en bok, njuta av regnet som slår mot fönstret och laga lunch när jag blir hungrig.
I onsdags kom Freja på besök igen! Lyckliga jag, som har en vän som hälsar på, inte bara en utan två gånger på sin semester!! Jag åkte in och mötte upp henne i stan så att vi kunde sitta i park, det hanns inte med förra gången.
Efter inhandling av lunch på Vurma begav vi oss alltså till Rålambshovsparken.
Vi åt kycklingmackor, plommon, kanelbullar och jag hittade en dricka med så fin flaska att jag var tvungen att köpa den.
På torsdagen skulle vi åka ut i skärgården men vi hamnade på skansen istället. Varmt! Och mysigt! Vi jämförde benlängd och sedan var det dags att åka hem.
Fredagen spenderades med att prata, slipa spackel, spackla, titta på spiderwick, gå promenad i solen och ha det bra! Men det fick inte kameran följa med på!
Tack än en gång fina vän för att du kommer och ger mig energi och skratt! Du är ljudeffekternas mästare och allt blir lite roligare om man gör det med dig!
Puss Kamrat Rudström, Farbror Barbro, Dea eller kort och gott Andrea.
Jag renoverar och renoverar, så jag hinner inte in här så mycket som jag skulle vilja. Men jag lovar att det ska komma lite bilder snart på hur det ser ut nu! :)
Denna fina tjej kom på besök förra veckan, hon heter Freja och är min vän sen gymnasiet. Vi är otroligt lika och olika, allt på samma gång. Vi passar som två pusselbitar och jag kan inte tänka mig mitt liv utan henne i det. Jag älskar henne, helt enkelt!
Jag är hemma själv i nya lägenheten för första gången och det slår mig hur tyst det är. Tyst och stilla, ett hem som ännu inte hunnit bli ett hem. Det är mer som en avställningsplats för en massa saker, våra saker, vårt liv nerpackat i kartonger på nästan ingen tid alls. Ingen tid att reflektera, tänka efter, sortera. Bara fort ner för nu ska här säljas, flyttas, rivas och renoveras, allt på några månader, veckor. Det har gått fort och nu bor vi här. Konstigt och skönt. Tomt och härligt. Nystart.
Jag har varit i La Ciotat (Frankrike) i en vecka och kommer hem till en kille som magrat rejält när jag varit borta. Jävlar vad jag inte tycker om vad stress gör med dig, mot dig, mot oss. Gudarna ska veta vad jag ska spackla och slipa idag, älskling, allt för att du ska få känna att det går åt rätt håll, att det inte är tröstlöst. Allt för att vi ska få ett hem snart och inte sen. Bli klar med sovrummet, det är nu högsta prio, få en fristad, ett rum som är klart, där vi inte behöver ha på oss skorna... Jag vill att du ska andas, äta och skratta. Det var alldeles för länge sen nu!
Frankrike var fantastiskt, underbart, roligt och välbehövligt. Jag lyckades mota bort det dåliga samvetet tillräckligt mycket för att kunna njuta. Utan Frankrike hade jag varit precis där han är nu och då hade det här inte fungerat. En av oss måste vara den som peppar, andas och ser det positiva. Han gjorde det innan, jag gör det nu. Balans.
Jag har spenderat underbara dagar med Kicki, Kim, Vilja och Vide. Vide fyllde 1 år i tisdags så det första vi gjorde vara att dela ut presenter. Två fina bodies från polarn och pyret, ett par snickarbyxor och ett par coola guldsneakers fanns i Vides paket!
Kunde inte hålla mig och köpte en sommarklänning till Vilja också.. Viljas omdöme: Den är cool, snabb och härlig!
Vi har busat, myst och lekt i mulleskogen (också kallad springimulleskogen av Vilja)
Melker och Anna kom förbi mulleskogen också Underbara fina ni!! Jag längtar tills ni kommer hit och hälsar på i juni!
Min underbara gudson är bara nöjd när han får äta själv, men då är han stolt som tuppen!
Alla bilder är tagna med min nya kamera Nikon D5000, I'm in LÖV! Fredagkväll dedikerades till min och Kickis första utekväll på 3 år!! :) Men dit fick inte fina kameran följa med, vi hade så jävla roligt!! Får bli en ny tradition.
Jag älskar er så otroligt mycket! Tack för några underbara dagar och att jag fick ladda mina batterier hos er!
Jag är STRESSAD. Svårt att andas, ont i bröstet, i magen... Jag är så less på det här nu, jag vill att lägenheten ska vara såld. Att vi ska veta när vi kan flytta hur vi ska planera flytten... Att plugga i detta kaos är skitjobbigt rent ut sagt. Några dagar kvar till visning... Andas in, Andas ut...
En positiv sak är att vi blivit godkända av den nya bostadsrättsföreningen, så nu är det fritt fram att flytta in där, bara vi får kontraktet skrivet på Eriks lägenhet.
Jag önskar att jag kunde hitta tiden att hinna åka iväg, umgås och mysa med min familj.. I helgen är det valborg och många av mina syskon kommer vara hemma, önskar så att jag skulle hinna åka dit men det går inte. Jag har fortfarande inte varit och hälsat på Mayo i Oslo, har så sjukt dåligt samvete för det! Och jag försöker hitta möjligheter att ta mig dit! Jag lovar att jag ska hinna dit innan du flyttar, om du läser det här Majsan.
Har bokat klipptid på måndag, kort ska det bli! Behöver en förändring!!! Framförallt när det blir varmt är det så sjukt skönt med riktigt kort hår, framförallt nu när jag löptränar en hel del, slippa luggen i pannan.
Något sånt här har jag funderat på, men känner jag mig själv rätt så kan det ju bli något helt annat när det väl kommer till kritan.
Idag har varit en kaos dag, vi har ju som sagt börjat leta efter ett större boende och precis som pappa sa, så är vi verkligen värda det. Vi behöver det, jag behöver det. Däremot "behöver" jag inte riktigt allt som medföljer att leta ny bostad. Stressen runt pengar och allt prat om räntor, amortering, lånelöften = saker jag har väldigt lite kunskap om och något jag känner att jag inte har kontroll över. Jag har så svårt att inte ha kontroll, så svårt för att vara i situationer där jag inte har kontroll och där jag känner att jag riskerar att uppfattas som dum. Blir så arg på mig själv som inte bara kan ta det lite lugnt och bara acceptera att jag kanske inte kan än men jag kan lära mig! Erik kan ju och pappa så jag kan ju alltid fråga dem. Anledningen till att det blev så stressigt idag är kaoset i världen (japan) som riskerar att påverka ekonomin och jag blir rädd att min enda möjlighet att bidra till gemensam bostad ska rinna ut i sanden..
usch ibland är det tufft att vara vuxen.. Hoppas detta reslulterar i en ny lägenhet. För det vore UNDERBART!
Haha herregud vilken start denna dag fick! Jag var så ARG, det riktigt kokade i mig och jag ville bara skrika och slänga saker omkring mig. Det var som om jag hade ett litet monster i magen som rev och slet för att komma ut. Allt gick fel, jag kunde inte ens stänga jackan (hade plötsligt glömt hur dragkedjan fungerar), så jag slängde av mig den och tog min kappa med knappar istället. Tillslut när det kändes som om jag skulle explodera så tog jag mina träningsskor och lämnade lägenheten. Det var nog tur för vi har inte den bästa ljudisoleringen och så som jag stånkade, röt och levde om, kunde ju grannarna tro att jag blivit galen. Gick förbi apoteket för att köpa diverse "lingonveckagrejer", höll på att skälla ut kassörskan för att hon log sådär medlidande/menande/nedvärderande......! Men svalde den spydiga kommentaren, tog min påse och fortsatte min promenad genom centrum (något jag inte rekommenderar när du håller på att explodera av pms-raseri) Jag måste sett ut som en tjurig unge när jag stampade förbi affärerna och muttrade under halsduken mot alla som hade mage att komma i min väg. Lyckades tillslut ta mig till gymmet utan missöden, fast besluten att plåga min kropp lika mycket som den plågade mig! HA!
Åh vad skönt det var!! Lämnade gymmet glad och nöjd över min insats, trots att jag var tvungen att klippa låset till skåpet då jag tappat nyckeln..(visade sig nyss att den fortfarande satt fast i linnet där jag hakat fast den, och ja jag letade på linnet innan jag bad dem komma med bultsaxen!?) Att jag inte tar mig iväg och tränar varje gång jag känner mig sådär, det både hjälper mot humöret och träningspasset blir både effektivt och hårt!
Nu ska jag göra färskpasta med pestosås och mysa med Erik, tur för honom att han inte var hemma i förmiddags säger jag bara, haha det hade kunnat gå illa ;)
Fick inte till nån bra bild, därav den lite sura uppsynen på bilderna ;) Den är iaf väldigt fin! Sjukt skönt att klippa bort håret, det har verkligen varit allt annat än min vän de senaste veckorna! Jag kan ha luggen både fram och åt sidan. Nacken är kort igen, ingen mer hockeyfrilla.
Omtentan är avklarad och det kändes faktiskt okej. Grammatikkursen känns däremot som grekiska för mig. Jag fattar INGENTING. Ville bara gråta på seminariet igår, det hjälper ju inte direkt att vår lärare förklarar det vi läser nu med begrepp som vi inte har läst än... Hon är så otroligt insnöad på grammatik att hon inte kan förstå att vi inte förstår. Ja ni kanske ser problemet..
Det blir ingen Paris resa över valborgshelgen.. Ja jag är besviken. Men det blir ändå bäst såhär nu när det blev så sent... med allting. Det känns som om en viss person tyckte det kändes jobbigt att åka iväg samma månad som vi varit i fjällen och därför sköt på att fråga om ledighet för att det skulle bli försent. Önskar du bara kunde säga det till mig istället, jag skulle förstå. Jag vill bara slippa hoppas, när det inte blir av. Än. för jag vet att det blir av, i sommar kanske. Vi får väl se. Får se fram emot Tärnaby och hoppas att jag kan ge mig lite paus när jag är där.
Vi börjar längta till något större nu, jag behöver ett eget rum, för att plugga, läsa och skapa i. Jag saknar det, en möjlighet att bara andas och vara med mig själv. Behöver det, mer än jag trodde. Hittade ett radhus som skulle vara perfekt.. men det är ju alltid det där med pengar. Kanske kan få med E på visningen iaf. Tänk vad skönt att få det lite större!! 45 kvm är inte stort nog längre..
26 år, fru, förskolepedagog, student, kreativ, flummig och catlady.
Välkomna in till min lilla hörna av internet, här får ni läsa mina tankar och funderingar kring livet. Just nu kretsar mycket kring vårt bröllop i sommar. Planering, klänningstankar och längtan efter att bli en familj på riktigt.
Hoppas att ni ska trivas härinne!
Puss A.
