andreakarolina

Jag sitter på vårt hotellrum i Auckland, klockan är 08.15 och jag har varit vaken i 4 timmar och 45 minuter. Vi somnade kl 16 igår och hann därför inte äta kvällsmat eller köpa frukost som vi hade tänkt. Erik somnade om för en timme sen och jag har inte hjärta att väcka honom, det räcker att en av oss är trött så får han ta rollen som peppare idag. Det är sol och blå himmel och trafiken pulserar utanför fönstret, ca 3 minuter bort ligger ett Starbucks och snart ska jag ge in för min längtan efter en gigantisk kaffe àla amerikanstvis. Men inte riktigt än, jag är inte riktigt redo att lämna den här sängen med en ihoptrasslad älskling, som ligger tvärsöver madrassen. Jag har sminkat mig, klätt på mig min blåa kjol som alltid fungerar och tittar ner på mina bleka vinterben. Ikväll kommer fräknarna ha kommit fram på min näsa och benen kommer börja bli en mörkare nyans av blek och min kropp kommer slappna av mer och mer. Jag har en värme som sprider sig i bröstkorgen, när jag sitter här inklämd i ena hörnet av madrassen, en lycka över att vara med den jag älskar på ett stort äventyr på andra sidan jordklotet. I vår jetlag dimma igår såg vi bara en gata som vi promenerade upp och ner för i väntan på att få stupa i säng. Idag ska vi upptäcka den här staden, vi ska gå in på de små gatorna och vi ska gå ner till havet. Men först ska jag köpa frukost och det där efterlängtade kaffet. Dags att börja den här dagen, trots att min började för över 4 timmar sen.

Fick tag i Wifi klockan 15.10 :)

Puss A.