andreakarolina

2013 Baby!

Publicerad 2013-12-30 13:04:00 i Allmänt, Bröllopet, Bröllopsplanering, Det Jag Mig Ingen, Fru Thelin, Förlovning, Tokiga och Underbara Familjen,

 
2013. Året jag planerade vårt bröllop, året jag gifte mig, året jag fick veta att mitt hjärta har utbuktningar i sig, året jag jobbade med något jag tyckte var fantastiskt roligt och tufft på samma gång, året jag var sjuk hela tiden, året jag sa upp mig med omedelbar verkan. Det här året har varit det mest fantastiska och sjukt jobbiga, på så många olika sätt. Det här året har varit förändring. Mitt liv ser inte ut på samma sätt längre och på många sätt så är det till det bättre. Jag och Erik är en familj nu, han, jag och Puck delar samma namn och samma familj. Mitt liv är så mycket rikare nu efter den där dagen då vi blev herr och fru. Jag är mitt i det nu, förändringen. Jag försöker att inte känna mig vilsen i mitt eget liv, men jag är det, just nu är jag vilsen och det gör ingenting. Jag får vara det ibland, även om det är läskigt.
 
 
 
Jag har utvärderat mitt förhållande till Erik på ett sätt jag aldrig förut gjort och jag har lovat att jag vill älska honom tills döden skiljer oss åt. Vi har blivit en familj och vi har kämpat med och mot varandra om framtiden, fast vi i slutändan vill samma sak. Vi har alltså gift oss och allt är precis som vanligt. Vi är lika dåliga på att kommunicera, lika bra på att renovera tillsammans, lika bra på att njuta av det lilla tillsammans och lika omöjliga att planera saker tillsammans. Jag har lovat att älska alla hans sidor, även de som driver mig till vansinne ibland. Och som jag gör det, ÄLSKAR, oss, honom, livet med honom och våra sidor som inte alltid är så enkla att få ihop men som gör oss till just oss. Så jag älskar, med mitt utbuktande hjärta, hela oss och vår knäppa lilla familj. 2013 baby.
 
 
Året som varit så satans händelserikt. Året då vi bokade vår bröllopsresa. 2014 blir året då vi åker på vår drömresa till nya Zeeland. Kanske blir det också året då vi välkomnar ett plus på stickan ( fy farao vad jag hoppas det) 
Livet, just nu är jag så jäkla kär i dig. Trots att du prövar mig nu och får mig att fälla tårar i frustration så är du så jävlasatansfantastiskt just nu. Och tillsammans klarar vi allting, nu tar vi oss an 2014 Baby!
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Små förpackningar av lyx

Publicerad 2013-08-10 12:42:00 i Allmänt, Bröllopsplanering, Förlovning, Tokiga och Underbara Familjen,

Sakerna, stora och små förpackningar av lyx, sånt jag aldrig unnat mig förut. Det jag har passerat med en axelryckning, inte tagit mig råd till, valt att prioritera annorlunda och samtidigt tittat avundsjukt på alla dem som faktiskt unnar sig så.
Det är en härlig känsla att ge allt det där till sig själv, skämma bort sig och visa att jag är viktig, för mig själv, något jag alltid haft svårt med. Det är sådär härligt jäkla materialistiskt och ändå bland det bästa jag gjort för min självkänsla. Det är ju såklart inte sakerna det handlar om, utan om att jag är värd det. Värd det där lilla extra som man bara unnar sig vid viktiga tillfällen. Då det är okej att köpa ett puder till värde av ett par skor, bara för att det fotograferas bra. Sminkaffärer som alltid har känts lite skrämmande och obekväma, som en kemilektion där jag inte hör hemma. Så står jag där, fortfarande otroligt obekväm och gör tafflande försök till att inte verka riktigt lika bortkommen som jag är och köper en burk med Dior. Den där känslan, när jag stoppar ner burken i väskan och går därifrån, som att jag bär på en hemlighet.
 
 
Och alla dessa saker, stunderna jag ger mig själv nu, hårfärg, ögonbryn, naglar, nattlinne vars tyg känns som en ljummen sommarmorgon, silkiga trosor, högklackade skor, papegojklänningen...
Bevis på att jag snart ska bli din fru.
 
 
Bilderna är från provsminkningen i min storasysters kök, veckan innan bröllopet. Nervositeten, spänningen och förväntan inför den stora dagen rusade som galna myror i hela min kropp. Men mina systrar fanns där och lugnade mig, vad hade jag gjort utan er?
 
Puss A.
Kommentarer (0)

Det här trodde jag aldrig.

Publicerad 2013-05-27 16:38:17 i Bröllopsplanering, Förlovning, Tokiga och Underbara Familjen,

 
Men här sitter jag och tittar på hur jag bäst kommer i min bröllopsklänning!!! Hahahahahahaha Det är fantastiskt hur ens intressen utvecklar sig utifrån vad som händer i livet.
 
Igår överraskade min lillasyster Ippan mig med en helt fantastisk bröllopspresent. Jag har alltid ändrat mitt hår, fixat och donat, klippt och färgat. ständigt förändrat mig och använt håret som en accesoar. Därför har jag känt mig ledsen över att "alla" frisörer jag frågat haft semesterstängt just den vecka som jag ska gifta mig och behöver få en bruduppsättning. Inte ledsen så att jag visat det eller gjort en stor grej av det. Utan jag har (försökt) peppa om och ställa in mig på att mina underbara systrar skulle fixa mitt hår och garanterat göra ett bra jobb! Men någonstans bakom min perfekta fasad (trodde jag) så har Ippan såklart sett rakt igenom mig och nu hittat en frisör, som inte bara är tillgänglig den 13:e juli men som också var sjukt trevlig och jag är så JÄKLA GLAD. Och inte nog med det, för det hade varit mer än nog, så bjuder hon mig på bruduppsättningen. Fantastiska älskade lillasyster. Så galet att du känner mig så bra, att du älskar mig så mycket, att jag får ha dig i mitt liv.
 
puss A.
 
 
Kommentarer (0)

2 månader

Publicerad 2013-05-16 22:31:24 i Bröllopsplanering, Förlovning,

Det är nu två månader kvar till vårt bröllop och allt snurrar på väldigt snabbt. Lokalen har ju varit klar länge nu, och för några veckor sedan träffade vi prästen och det kändes verkligen jättebra! Vi fick mycket att säga till om och jag tror att vår vigsel kommer att spegla oss som par. Som ni har läst tidigare så har det väl inte varit den lättaste perioden för oss men den sista tiden har känts mycket lättare.
 
Mina brudtärnor som också är mina älskade systrar Johanna, Filippa och Maria har äntligen hittat sina klänningar. Jag ville väldigt gärna att de skulle ha likadana klänningar, men det visade sig vara svårare än vad någon av oss hade trott. Så när vi äntligen hittade en som fungerade för alla, ja då föll det några lyckotårar från mig.
Valet föll på denna fantastiskt gröna klänningen från Lindex som jag är alldeles förälskad i.
De kommer matcha mina bröllopsskor och vara så fantastiskt snygga som bara mina systrar kan vara!
Mina underbara och coola bröllopsskor är från Brandos
Puss A.
Kommentarer (1)

Bröllopsfunk?

Publicerad 2013-05-01 19:55:48 i Förlovning,

Idag har jag träffat min fantastiska syster och spenderat några timmar i solen med henne. Vi pratade om att mitt förhållande är inne i en konstig period just nu och vi kom fram till att vi nog har hamnat i en bröllopsfunk. Det är drygt 2 månader kvar till vår stora dag nu och mycket tid går åt till planeringen och till att få ihop vårt övriga "verkliga" liv. Vi hinner inte och orkar inte anstränga oss på samma sätt som vanligt.
 
Jag kan bara resonera utifrån mig själv och jag tror att jag just nu utvärderar hela vårt förhållande. Att jag vrider och vänder på alla våra sidor, smakar på dem och testar mig själv gentemot det som känns lite svårt för att verkligen veta att det är HONOM jag ska leva resten av mitt liv med. Nu får ni missförstå mig rätt, jag vet att det är honom jag vill vara med, jag har aldrig varit så säker på någonting i hela mitt liv. Det är kanske just därför som jag gör såhär nu, just för att jag är så säker, så vill jag också vara säker på att jag har gått igenom allt med mig själv. Det låter så flummigt när jag läser det här och det är också en väldigt konstig känsla just nu.
 
För mig så är det här med bröllop väldigt stort och ingenting jag gör lättvindigt. Familj, är för mig det största och viktigaste man kan ha i sitt liv och vi väljer att bli familj med varandra. Vi har inte fötts in i den här familjen utan det är VI som skapar den. Det är bland det häftigaste jag har varit med om, men också så otroligt svårt. Jag känner mig som ett litet barn som testar gränserna, pressar på och ser hur mycket utrymme Jaget kommer få i vår familj. Hur mycket egocentrism vi har och hur bra vi egentligen är på att samarbeta. För det är ju det vi lovar varandra om 2 månader, att vi ska samarbeta resten av våra liv. Vi har redan delat våra liv i 7 år och på många sätt kommer ingenting att förändras och ändå kommer allt att förändras. Nu kommer vi ha ett gemensamt namn, vi kommer vara ytterst ansvariga över varandra och ta hand om varandra resten av våra liv. Den skyldigheten har inte funnits tidigare, även om den såklart finns där ändå, pga omtanke för varandra. Men ni förstår kanske vad jag menar, vi ger varandra ett löfte, både inför varandra och inför våra vänner och familjer. Om jag inte tror på det till 100% så skulle jag aldrig kunna gifta mig. Just därför utvärderar jag just nu oss. Det är jobbigt och obekvämt och leder till många och långa diskussioner här hemma. Diskussioner vi har undvikit att ta i och sådana som vi har haft flera gånger förut. Allt för att jag vill att vi ska vara klara med det sen, att vi ska vara en enad front och beredda på vad livet kan kasta mot oss.
 
Nä livet är inte alltid rosenskimrande och enkelt, men det är nog det som är charmen på något vis. Jag längtar efter att få bli hans fru och känner skräckblandat förtjusning över hur snabbt dagarna rusar just dit.
 
 
Puss A.
Kommentarer (1)

Putting on my dancing shoes

Publicerad 2013-02-23 23:45:27 i Bröllopsplanering, Förlovning,

Dessa är nu på väg hem till mig. Hoppsansa!
Hoppas att de är sköna och lika fina som de ser ut, de har ju liksom allt, färgglad, prickig, randig och en rosett! De känns väldigt jag, mycket mer jag än alla typiska bröllopsskor. Jag är inte en "vit" person och det räcker gott och väl med att bröllopsklänningen kommer vara vit eller ja... cremevit. Känns skönt att kunna bryta av med färgklickar så som ett par roliga skor. Klarade inte ens av att vara vitklädd på studenten utan hade en svartvit klänning då. Sen känns det ju bättre att lägga pengar på ett par skor som jag faktiskt kommer att kunna använda efter bröllopet också. Så nu håller vi tummarna att dessa sitter som en smäck och är så bekväma som ett par högklackade skor kan vara.
 
Puss A.
 
Kommentarer (1)

Herrn & Frun

Publicerad 2013-02-12 22:29:01 i Allmänt, Det Jag Mig Ingen, Förlovning, Lappen och Flickan,

 
Tillåt mig att presentera "Herrn & Frun" de har flyttat in i mitt huvud och ut på pappret sen vi förlovade oss. Och de fortsätter att ploppa ut genom pennorna i olika poser och utstyrslar. Mina knäppa brudpar, mitt sätt att hantera alla känslorna som snurrar i mitt huvud kring bröllopet. Vi, fast ändå inte. Och kanske ytterligare ett sätt att känna mig nära mamma i allt det här. Plocka upp pennorna och pleta ner något på ett papper. Det har egentligen alltid gjort mig lugn men jag har inte gett mig själv tiden att göra det på länge. Tills nu, eller sen vi förlovade oss och de här figurerna bara var tvugna att komma ut. "Herrn & Frun"
 
Puss A.
Kommentarer (1)

Det smartaste jag gjort

Publicerad 2013-02-01 17:36:59 i Bröllopsplanering, Förlovning, Lappen och Flickan,

Det är alltså mindre än 6 månader kvar till bröllopet. På något vis känns det som att vi är i slutspurten och så fort jag tänker så, känner jag mig så fånig. Jag drömmer mardrömmar om att ingenting går rätt och vaknar med magont. Blir irriterad för att jag inte kan styra mina tankar och känslor när jag sover, att det påverkar mig fysiskt när jag är vaken. Det är egentligen ganska skumt att jag, när vi står där som man och hustru, spenderat 1 1/2 år av funderande och planerande till en fest. EN fest. EN dag. 
 
Idag har jag pratat med cateringen och försökt att hitta ett datum för provsmakning av vår meny, det är liksom där vi är nu, vi ska provsmaka maten som vi ska äta på vårt bröllop! Det känns så sjukt att det bara är månader kvar tills jag blir hans fru, tills vi blir en familj.
 
Det är så galet, jag kan knappt hålla ordning på alla känslor som trängs i min kropp. Visst är det stressigt, framförallt när allt vi måste fixa ligger i Linköping och vi befinner oss 20 mil bort. Jag känner sorg över att mamma inte kommer vara med på vår dag och kämpar för att göra henne så delaktig som det bara går ändå. Men framförallt är det lycka, lycka som spränger, värmer och som jag inte kan hindra från att sippra ut. Jag kommer på mig själv med att gå runt och flina, sådär stort och fånigt. Jag har fjärilsfladder i magen, värme i bröstkorgen och när jag tänker på att vi snart står där så ilar det i hela kroppen och jag måste kasta mig i famnen på Erik och krama så hårt som det bara går.
 
 
 
Vi, du och jag, är tamejfan det smartaste jag gjort.
Kommentarer (0)

6 månader

Publicerad 2013-01-13 22:22:00 i Bröllopsplanering, Förlovning,

Idag är det 6 månader kvar till bröllopet. Jag har legat i stort sett hela helgen med magkatarr... Undrar om det finns ett samband? Ikväll så har vi suttit och renskrivit gästlistan, vi får vara 80 personer i slottet, det borde ju inte vara några problem. Jag menar, 80 personer är ju mycket! Men vi har svårt att få ner det till 80 personer och vi vill inte stryka någon. 80+ personer som känns precis lika viktiga på vår stora dag. Å ena sidan så är vi ju väldigt lyckligt lottade som har så många människor som vi bryr oss om i vårt liv. Men vi får inte vara fler än 80 st, det påpekades flertalet gånger när vi bestämde lokal, det finns inget svängrum. Så det har vi stångats med ikväll, vilka av alla älskade familjemedlemmar och vänner ska vi dela vår dag med? Piece of cake...INTE.
 
Tidigare idag var vi hos våra vänner och firade Sveas 3 årsdag, tänk att det är 3 år sedan jag och Erik tog hand om storasyster Asta medan Jens och Teresia var på BB. Och när vi gifter oss kommer tredje lilla Granlunds barnet vara med oss. Teresia är grym på att göra inbjudningskort och hade en genomgång om papper, dekorationer och tillbehör. Hon erbjöd sin pysselhörna åt oss och så fort vi köpt materialet så ska vi dit och skära papper och diskutera dekorationsplaceringar. Jag gillart och Erik hummar och ser lite svettig ut.
 
6 månader alltså.
Vi har bokat kyrkan och festlokal. Bröllopsklänningen är på gång hemma hos Anja och Pappa, dekorationer börjar fyllas på här hemma, prästen har mailats och cateringen preliminär bokats. Nästa steg är att göra och skicka inbjudningskorten och börja fixa med bröllopsbuketten med Freja!
 
Första kyssen skärtorsdagen 2006
 
2013 Baby!
Kommentarer (0)

2012

Publicerad 2012-12-31 10:56:00 i Allmänt, Bröllopsplanering, Det Jag Mig Ingen, Förlovning, Lappen och Flickan, Lärarutbildningen,

 
Så var det nyårsafton igen och ett helt år har gått. 2012 vilket galet år det har varit, det har kantats av livskris, stress, LYCKLIGA stunder och stora beslut. Det största som har hänt i år är att vi har förlovat oss. Och ja, jag vet att det i stort sett är det enda jag tjatat om sen dess, men vi ska bli en FAMILJ och det gör mig så jäkla lycklig.
 
Omtumlande är nog det ord som beskriver året bäst och känslor som inte får plats i kroppen.
 
I våras kämpade jag för att hålla mig över ytan i skolan, jag tvivlade på mitt val av ämne och undrade ifall jag någonsin skulle få komma framåt. I april förlovade vi oss och jag fick äntligen det där steget framåt i vårt förhållande som jag väntat så länge på. Jag gick in i bröllopsplanerandets underbara värld och började leta efter en förlovningsring. Mitt i letandet får jag ett samtal från pappa och han erbjuder mig en av mammas ringar. Efter en fika på vetekatten så sitter den på mitt finger, den finaste ring jag sett. Den symboliserar så mycket för mig och är det käraste jag har.
 
Efter sommaren tog jag ett svårt beslut som visade sig vara precis vad jag behövde. Studieuppehåll, i ett år. Det abslout bästa jag gjort för mig själv, någonsin. Att inse att jag kan nå mina mål på mitt sätt och i min takt. Det finns bara möjligheter, det är nog det största jag har insett i år.
 
I höst har jag arbetat som förskolepedagog och som regissör för ett spex, jag har försökt dansa två kurser på danshögskolan och inte hunnit träffa vänner alls. Det har varit MYCKET men allt jag har gjort och inte gjort har varit för min egen skull, för att jag lyssnat på mig och vågat. Början på 2013 kommer bli lugnare, jag går ner i tid på jobbet, har bara några rep kvar med spexet och ska börja ta tag i pluggandet. Jag behövde jobba skiten ur mig för att inse att jag klarar det, att jag kan och till och med är jävligt bra på det. Nu ska jag ge mig tid att bli klar med utbildningen så att jag kan få börja jobba på riktigt så fort som möjligt.
 
Jag har också hunnit med min första resa tillsammans med en vän, jag och Freja begav oss till Paris för en långhelg av det vi gör bäst. Skrattar.
 
Så början av 2013, blir fullt av bröllopsplaner, plugg, jobb och kärlek. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Gott nytt år! Vi ses 2013.
Puss A.
 
Kommentarer (0)

Pictures of us

Publicerad 2012-11-24 21:23:11 i Bröllopsplanering, Förlovning,

 
Ikväll har jag beställt fler framkallningar av Katarinas fina bilder. Jag skulle nog kunna tapetsera hela väggarna med dem, men påminner mig om att vi nog kommer att ha minst lika många som vi vill få upp, efter bröllopet.
 
Dyker ner i planering och bröllopsmys just nu för att orka hantera allt som händer runt omkring. Det är ju så det är, livet. Fyllt av lyckliga och sorgliga stunder, huller om buller i en väldigt rörig men underbar verklighet.
 
Puss A.
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Förlovningsbilder

Publicerad 2012-11-10 11:22:20 i Förlovning,

 
 
 
 
Fantastiska Katarina förevigade oss på bild, är så tacksam över att ha en så talangfull vän. Hon lyckas alltid fånga ögonblicken, kärleken och värmen, som är så svårt att få att fastna på bild. Vi kommer kunna spara dessa minnen och dela dem med nära och kära tack vare henne. Det är ovärderligt! 
 
Puss A.
Kommentarer (2)

Dubbla perspektiv

Publicerad 2012-07-02 12:28:50 i Förlovning,

Det här med att vara förlovad och att planera mitt bröllop är underbart och fantastiskt, jag har inte varit såhär lycklig på länge.
Men, att vara förlovad och planera bröllop med en mamma som bor i himlen gör sorgen påtaglig i allt jag gör. Den ständiga känslan av att hon borde vara med, borde träffat Erik, sticker som knivar i mig. Efter varje stort beslut vi tar kommer sorgen över att jag inte får uppleva det med henne. Jag inser mer och mer att jag måste låta det komma, jag måste få sörja, mitt i min lycka, jag nåste tillåta mig själv det.
Jag försöker göra mamma så delaktig i mitt bröllop som det går, vi kommer gifta oss i Vårdnäs kyrka där mammas grav ligger, så att jag kan gå dit innan och efter. Jag kommer bära samma virkade krona och samma skor som hon bar på sitt och papppas bröllop och bröllopsfesten kommer äga rum i Bjärka Säby där jag växte upp. Hon kommer vara närvarande på mitt bröllop genom alla minnen jag har och det gör mig väldigt lycklig. För i grund och botten handlar det om att göra det bästa av en inte alltid fantastisk verklighet.
Jag är så tacksam över att Erik förstår mina tankar och att det är lika viktigt för honom att mamma har en given del i allt det här.
Att pappa kan berätta och minnas sitt bröllop med mig och att han gett mig mammas ring som förlovningsring betyder mer än jag kan beskriva med ord. Jag är lyckligt lottad som får ha en sådan pappa som min.
Och att jag har en STOR familj som gläds med oss och stöttar och peppar.
Det är dubbelt att vara förlovad när ens mamma bor i himlen och just nu är lyckan och sorgen extra påtaglig i mitt liv.
image description
Puss A.
Kommentarer (1)

One ring

Publicerad 2012-05-14 17:51:36 i Förlovning,

Foto och redigering Katarina

Oj vad länge jag har varit borta härifrån nu! Dagarna har gått i ett och jag har inte riktigt hunnit eller orkat stanna upp för att plita ner några ord här. Jag har varit i Finland och provat klänningar.. ojojoj det var härftigt att få på sig sina första brudklänningar någonsin. Har verkligen ingen aning om vad jag vill ha.. men lite mer koll på modeller och sånt i alla fall. Jag har även provat en klänning här i stockholm, men bemötandet i den affären fick mig att tappa lusten helt. Så jag får se när jag vågar mig ut här i stockholm igen. Vi har bestämt budget för bröllopet och ska snart hitta ett datum som känns bra. Och idag så har Erik beställt sin ring så snart är det inte bara jag med en ring på fingret.

Foto och redigering Katarina

Ringen då? Den är min mammas från början. Hon fick den i 30-års present av min pappa och nu sitter den alltså på mitt finger. Det är otroligt fint att få bära den och jag kan inte beskriva vad det betyder att pappa ville att jag skulle ha den. Nu är även mamma involverad i det här och det gör det om möjligt ännu större och vackrare.

Det känns så otroligt rätt allting och jag längtar (otåligt) på vår bröllopsdag. Samtidigt som jag njuter av att vara förlovad så ser jag det som att en större resa har börjat. Resan till vårt bröllop, till dagen då vi blir en familj på riktigt. Till vårt framtida liv och allt vad det kommer att innebära. Nu har nästa etapp börjat och jag njuter i fulla drag av att planera och fundera kring hur vår dag ska bli.

Foto och redigering Katarina


Vi, är nog det bästa jag vet!

Puss A.

Kommentarer (0)

Den bästa dagen del 2

Publicerad 2012-04-26 15:41:57 i Förlovning,

Den 12/4 2012 åkte jag bakom Erik på en skoter upp till en fjälltopp vid namn Björkfjället...

 

Dagen innan hade vi åkt upp på samma fjälltopp, då hade jag varit trött eftersom vi redan varit uppe på en annan topp vid namn Gakker Vaare. Upp till dessa toppar finns ingen skoterled utan det är friåkning med allt vad det innebär som gäller. (Hänga ut över kanten på skotern, stå upp i stora gupp, hoppa av och springa/klättra upp för backar och åka på rumpan nerför backar..) I alla fall, när vi åkte upp på björkfjället den 11/4 så slogs jag av hur otroligt vackert det var där uppe, jag hade ingen kamera med mig och vi sa att vi skulle åka den vägen hem även imorgon så att jag skulle kunna ta kort på utsikten.

 

...Vi kommer upp på toppen och jag hoppar snabbt av skotern för att börja fotografera, då tar Erik tag i mig och säger: Jag måste fråga dig en sak...

Allting stannade, jag blev alldeles kall och kunde inte andas. Var det nu det skulle hända?

 

Vill du gifta dig med mig?


Jag blir alldeles tyst och bara tittar på honom, min vackra underbara Erik som står där i sin skoterhjälm och frågar om jag vill bli hans fru. Och jag försöker få fram orden men ingenting kommer fram... Tillslut lyckas jag pipa ett Jaa.. Följt av: Men jag måste ta av mig hjälmen först!!!


Sen är allting väldigt suddigt, jag gråter, pussar, ler, kramar och är väldigt tyst. (Något Erik inte alls var beredd på, han trodde att jag skulle tjoa, skrika, skratta och hoppa runt, som jag brukar när jag är glad.) Det var så stort och overkligt. Och jag var konstigt nog så otroligt oförberedd på att det skulle hända. Jag känner fortfarande att det är så obegripligt stort att jag ska få bli hans fru, att vi ska bli en familj.

 

Medan vi står där med armarna runt varandra kommer Viktor upp och undrar varför vi inte kommer ner, när han ser att jag gråter undrar han om det är för att vi (jag) inte vågar åka ner.

 

Då får jag äntligen ta orden i min mun. Då släpper tystnaden och jag säger väldigt högt:

Vi har förlovat oss!


Eriks syster Anna kommer också upp och Viktor tar kort på oss där uppe på toppen. Viktor och Anna blir de första som vi får dela vår nyhet med och det blir så perfekt med skotrar, blåst, skoterkläder, hjälmar och en grotesk mustasch. För det är Vi.

Jag ringer min Farmor och Pappa från Björkfjället och båda tror att först att något hemskt har hänt för att jag gråter så att jag knappt kan få fram någonting. Under tiden står min fästman bakom mig och håller om mig.

 

Hela vägen hem skrattar och gråter jag om vart annat och mina skidglasögon immar igen. Framme vid stugan bestämmer vi att vi ska gå in samtidigt alla fyra och berätta för resten av Eriks familj. Men, precis när vi ska gå in så kommer ett helt gäng av Eriks släktingar på spontanbesök och vi kommer av oss lite. Plus att några av dem väldigt gärna vill prova att åka skoter, så plötsligt har Erik, Anna och Viktor åkt iväg igen och jag är kvar själv med Eriks familj i en stuga som plötsligt känns otroligt liten. Jag ursäktar mig och går ut för att ringa lite, jag kunde inte stanna där inne och sitta bredvid Eriks föräldrar och inte säga någonting. Så istället får jag prata av mig med min fina Johanna och gråta lite till. Andrea-Floden-Karolina...

 

Först efter över en timme kan vi berätta för familjen vad som har hänt och direkt efter ska vi åka för att handla mat. Så det blir lite tokigt men ändå väldigt bra.

 

På kvällen skålar vi i whisky, i brist på champagne och det har nog aldrig smakat så gott som det gjorde den kvällen. Är ju inte direkt någon whisky drickare i vanliga fall, men allt hade nog smakat fantastiskt just då. Plus att det blev ett väldigt norrländskt firande, lugnt och varmt.

 

Det vita fjället i bakgrunden är nu vårt fjäll, Björkfjället. 2012-04-12

Det här är mitt försök att berätta om den bästa dagen i mitt liv. Det går inte att återberätta på ett rättvist sätt och texten känns lite hoppig och konstig. Men det är en dag som jag kommer att minnas i hela mitt liv och nu finns den även här, om jag skulle vilja påminnas lite extra någondag.

Puss A.

 

Kommentarer (3)

Rosamoln

Publicerad 2012-04-24 18:12:05 i Förlovning,

Jag är ledsen, men jag tror att ni kommer att få stå ut med många "hej-från-mitt-rosa-moln" inlägg från mig en tid framöver. För herrejävlar vad livet är galet just nu. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen och jag har fortfarande inte hittat ro i kroppen att faktiskt skriva ner hur frieriet gick till. Ni vet sådär med tillbakablickar, kärleksdravel, cheesy med extra allt och bilder - allt det där. Ena sekunden vill jag bara stanna tiden och suga ut allt jag kan av där vi är just nu. I nästa vill jag börja tillverka dekorationer, köpa tyg till klänningen och leta ut de gräsligaste brudtärneklänningarna (inte på riktigt alla ska vara vackra, bara inte lika vackra som jag) som finns i matchande färger. Tänk när vi är där på riktigt, när det är dags för beslut. Än så länge kan jag leka med tanken på ett cirkus bröllop, eller ett hippie inspirerat tjollahop ute på en åker. Just nu kan mitt bröllop vara precis hur som helst, just nu kan jag fantisera hur mycket jag vill. Just nu. Jag älskar just nu.



 

Kommentarer (0)

Att försöka förklara en känslostorm.

Publicerad 2012-04-23 12:12:44 i Förlovning,

Snart har vi varit förlovade i 2 veckor, jag har spenderat den mesta av min vakna tid letandes bröllops inspiration och ringar. Jag är totalt överväldigad av allting som händer just nu och så otroligt lycklig på samma gång. Idag ska vi och kolla på ringar igen, framförallt till Erik, då jag fått det fantastiska erbjudandet att få en av mammas ringar. På onsdag ska jag få prova en av dem som jag tror kommer vara alldeles perfekt. Det är så mycket känslor just nu, som virvlar runt i huvudet och som får hjärtat att svämma över utav värme. Jag ska gifta mig med Erik. Med min fantastiska, varma, roliga, underbara, smarta och lugna norrlänning. Vi ska ÄNTLIGEN bli en familj. Det känns så bra, så rätt och så otroligt roligt, att jag inte kan koncentrera mig på något annat just nu. Jag har till och med börjat rita små bröllopsfigurer, som Erik skrattar åt, men som liksom måste få komma ut. Snart kommer det ligga små lappar med brudar och brudgummar överallt i vår lägenhet. Och jag älskar det.
Nu börjar vår resa till bröllopet.

Puss A.

Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Andreakarolina

26 år, fru, förskolepedagog, student, kreativ, flummig och catlady. Välkomna in till min lilla hörna av internet, här får ni läsa mina tankar och funderingar kring livet. Just nu kretsar mycket kring vårt bröllop i sommar. Planering, klänningstankar och längtan efter att bli en familj på riktigt. Hoppas att ni ska trivas härinne! Puss A.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela