Den bästa dagen del 2
Den 12/4 2012 åkte jag bakom Erik på en skoter upp till en fjälltopp vid namn Björkfjället...
Dagen innan hade vi åkt upp på samma fjälltopp, då hade jag varit trött eftersom vi redan varit uppe på en annan topp vid namn Gakker Vaare. Upp till dessa toppar finns ingen skoterled utan det är friåkning med allt vad det innebär som gäller. (Hänga ut över kanten på skotern, stå upp i stora gupp, hoppa av och springa/klättra upp för backar och åka på rumpan nerför backar..) I alla fall, när vi åkte upp på björkfjället den 11/4 så slogs jag av hur otroligt vackert det var där uppe, jag hade ingen kamera med mig och vi sa att vi skulle åka den vägen hem även imorgon så att jag skulle kunna ta kort på utsikten.
...Vi kommer upp på toppen och jag hoppar snabbt av skotern för att börja fotografera, då tar Erik tag i mig och säger: Jag måste fråga dig en sak...
Allting stannade, jag blev alldeles kall och kunde inte andas. Var det nu det skulle hända?
Vill du gifta dig med mig?
Jag blir alldeles tyst och bara tittar på honom, min vackra underbara Erik som står där i sin skoterhjälm och frågar om jag vill bli hans fru. Och jag försöker få fram orden men ingenting kommer fram... Tillslut lyckas jag pipa ett Jaa.. Följt av: Men jag måste ta av mig hjälmen först!!!
Sen är allting väldigt suddigt, jag gråter, pussar, ler, kramar och är väldigt tyst. (Något Erik inte alls var beredd på, han trodde att jag skulle tjoa, skrika, skratta och hoppa runt, som jag brukar när jag är glad.) Det var så stort och overkligt. Och jag var konstigt nog så otroligt oförberedd på att det skulle hända. Jag känner fortfarande att det är så obegripligt stort att jag ska få bli hans fru, att vi ska bli en familj.
Medan vi står där med armarna runt varandra kommer Viktor upp och undrar varför vi inte kommer ner, när han ser att jag gråter undrar han om det är för att vi (jag) inte vågar åka ner.
Då får jag äntligen ta orden i min mun. Då släpper tystnaden och jag säger väldigt högt:
Vi har förlovat oss!
Eriks syster Anna kommer också upp och Viktor tar kort på oss där uppe på toppen. Viktor och Anna blir de första som vi får dela vår nyhet med och det blir så perfekt med skotrar, blåst, skoterkläder, hjälmar och en grotesk mustasch. För det är Vi.
Jag ringer min Farmor och Pappa från Björkfjället och båda tror att först att något hemskt har hänt för att jag gråter så att jag knappt kan få fram någonting. Under tiden står min fästman bakom mig och håller om mig.
Hela vägen hem skrattar och gråter jag om vart annat och mina skidglasögon immar igen. Framme vid stugan bestämmer vi att vi ska gå in samtidigt alla fyra och berätta för resten av Eriks familj. Men, precis när vi ska gå in så kommer ett helt gäng av Eriks släktingar på spontanbesök och vi kommer av oss lite. Plus att några av dem väldigt gärna vill prova att åka skoter, så plötsligt har Erik, Anna och Viktor åkt iväg igen och jag är kvar själv med Eriks familj i en stuga som plötsligt känns otroligt liten. Jag ursäktar mig och går ut för att ringa lite, jag kunde inte stanna där inne och sitta bredvid Eriks föräldrar och inte säga någonting. Så istället får jag prata av mig med min fina Johanna och gråta lite till. Andrea-Floden-Karolina...
Först efter över en timme kan vi berätta för familjen vad som har hänt och direkt efter ska vi åka för att handla mat. Så det blir lite tokigt men ändå väldigt bra.
På kvällen skålar vi i whisky, i brist på champagne och det har nog aldrig smakat så gott som det gjorde den kvällen. Är ju inte direkt någon whisky drickare i vanliga fall, men allt hade nog smakat fantastiskt just då. Plus att det blev ett väldigt norrländskt firande, lugnt och varmt.
Det vita fjället i bakgrunden är nu vårt fjäll, Björkfjället. 2012-04-12
Det här är mitt försök att berätta om den bästa dagen i mitt liv. Det går inte att återberätta på ett rättvist sätt och texten känns lite hoppig och konstig. Men det är en dag som jag kommer att minnas i hela mitt liv och nu finns den även här, om jag skulle vilja påminnas lite extra någondag.
Puss A.
