andreakarolina

Hårinpackning i håret och ansiktsmask på, nu jäklar är det dags att kötta hemtenta!
Sen när jag är klar med den, ska jag försöka få in lite bilder från nyårsfirandet. Bättre sent än aldrig eller vad säger ni?

puss A.

Varför kan jag inte lära mig att vara student? Varför är det så förbannat svårt för mig att plugga? Att göra det tusentals andra gör varje dag och njuta av det? Varför sitter jag alltid här, 1½ timme innan tentan ska vara inne. Med hjärtklappning, tårar, magont och en känsla av att bara vilja dra härifrån? När blir det kul? Jag vill jobba. Inte sitta och skriva o-relevanta saker på ett o-relevant språk till en grå professor på ett universitet som inte bryr sig om kreativitet och lustfyllt lärande. Som tycker att det viktigaste som finns är att räkna läsbarhetsindex på en text. När blev det såhär tråkigt att skriva och tänka? Jag kan inte resonera längre, för jag måste resonera på ett språk jag inte förstår, inte på mitt eget.

Vi fick en uppgift i skolan att hålla ett tal som på något vis presenterade oss, på två minuter. Aldrig trodde jag att det skulle vara så svårt att skriva en presentation av mig själv. Men det var det, svårt, nästintill omöjligt att få ner det på pappret. För att inte tala om läskigt. Att i en veckas tid bara titta och tänka på sig själv, vem är jag? Vrida och vända på alla de saker och egenheter som gör mig till den jag är, alla minnen och känslor. Utan att det för den sakens skull bli för privat och trycka upp hela mitt liv i ansiktet på de som lyssnar. Resultatet blev det här:

En presentation av mig själv, det ska väl inte vara så svårt att skriva? Men så kom det ingenting, jag visste inte vad jag skulle skriva, var jag skulle börja, för att beskriva mig själv.

Jag är tjejen som precis köpt lägenhet men längtar efter hus, som vill ha en katt men har en fisk, som byter frisyr varje månad och som gärna lever imorgon istället för idag. Jag älskar att spela teater, fast det känns som att jag ska dö av scenskräck varje gång jag går upp scenen. Jag har studerat till lärare i tre år och får skrivkramp vid varje hemtenta. Jag är flickan som förlorade min mamma, när jag var 11 år. Jag är fröken duktig som aldrig blir nöjd med min egen prestation och som tänker mer på alla andra än mig själv.

Jag fick i uppgift när jag gick en teaterutbildning, att visa vilken plats jag tar upp i universum. Uppgiften gick ut på att vi skulle bli medvetna om att det bara är jag som kan ta upp den plats jag har. Att jag inte måste göra någonting för att ha rätt till den. Det kanske låter flummigt, men det hjälpte mig att inse att jag borde ta hand om mig och min plats, att jag har rätt att finnas precis som jag är, att jag inte måste ändra på mig.

Så vem är jag och vilken plats tar jag upp i universum?

Jag kämpar fortfarande med att acceptera förlusten av min mamma. Jag är fröken duktig som vill att alla alltid ska vara glada. Jag är teaterapan som älskar att stå på scen, fast det är det läskigaste som finns att ta sig dit. Jag är den som sitter i sista minuten och skriver mina skoluppgifter med hjärtklappning. Jag älskar att undervisa och trivs nästan för bra när eleverna är jobbiga. Jag är envis och vägrar ge upp bara för att det blir jobbigt. Jag skrattar och gråter mycket, ofta samtidigt. Jag bär mina känslor utanpå och jag vill alltid röra mig framåt. Jag är hästtjej, skådespelare, dansare, sångerska och kär i norrland. Jag vill helst bo ute i skogen och ha alldeles för många djur. Min riktiga dialekt är östgötskan men den använder jag mest som party trick. Det här är jag och exakt såhär mycket plats tar jag upp i universum.


Foto: Katarina

Puss A.

Varför började jag plugga?? När tyckte jag att det här var en bra idé????? Kontext: "tillsammans med texten" Men om jag inte vill bli tillsammans med texten? Tänk om jag är nöjd som det är?? DUMMAPRESTATIONSÅNGESTOCHSKRIVKRAMPSHELV..........


Jag vill bli lärare, inte expert på de klurigaste begreppen för att beskriva en text...
persuasiv, presupposition, imperativ, implicit.. kom nu barn så lär vi oss svenska!

Detta är det sjukaste jag hört talas om, jag får oerhört starka obehagskänslor när jag hör om hur detta funkar!! Har någon ni känner barn i en skola med livskunskap på schemat, eller har kanske du det? Kolla in skolfronts program om Birgitta Kimber och Set- metoden, och våga kritisera er skola för att de tagit in det!!!! Det är hjärntvättning och försök till att kontrollera barnens känslor. Vill vi verkligen ha sådana ämnen i våra skolor???!!!

"Skolfront : Psykoterapi på schemat

Vi granskar den så kallade SET-metoden, vars syfte är att lära barn att hantera känslor och att förebygga psykisk ohälsa. Är lektionerna egentligen en form av psykoterapi i grupp där barn riskerar att kränkas? Finns det någon vetenskaplig grund bakom metoden? I studion debatterar Lars H. Gustafsson, barnläkare och författare, och Cattis Olsén, SET-instruktör i Nacka kommun.

Många skolor använder den så kallade SET-metoden vid undervisningen i livskunskap. Syftet är att lära barn att hantera sina känslor och att förebygga psykisk ohälsa. Kritiker beskriver delar av lektionerna som en form av psykoterapi i grupp där barn riskerar att kränkas. SET:s grundare Birgitta Kimber menar att metoden har vetenskaplig grund, men är det verkligen så? Skolfronts lärarbarometer visar också att många av de lärare som använder SET-metoden inte har tillräcklig kunskap för att leda lektionerna, och de vet inte heller hur utsatta barn påverkas av övningarna. Skolinspektionen ska nu inleda en granskning av SET. Debatt i studion med Lars H. Gustafsson, barnläkare och författare, och Cattis Olsén, SET-instruktör i Nacka kommun." Skolfront

Jaha och så har jag skrivit hela 10 rader. Men jag gjorde som älsklingen sa och skrev iaf nånting, det är en början. nu ska jag sova och imorgon blir det promenad-frukost-SKRIVA!!!


sov gott.

Hoppas ni slipper vara ensamma hemma som jag är, min baby är någonstans mellan sverige o finland. :(

puss A.

Börjar bli det iaf... Uschligt! Igår gick lektionen väldigt bra :) fick upp alla barnen på golvet, de är så sjukt fina! Idag ska jag iväg till märsta igen och leda lektioner men framförallt planera lektionen på fredag. Är nervös och blockerar mig själv hela tiden! blir galen!! men men förhoppnings blir det bra tillslut, det börjar väl bli det.

...

Uppdatering:
Har nu planerat de två lektionerna idag och skrivit upp vad jag tycker är viktigt info om Kina tills på fredag, får prata med min handledare om hur jag ska lösa det med övningar etc. Känner att jag hellre planerar det med henne så jag vet att jag får fram det som hon vill.

Nu blir det lunch, Kyckling, sparris, zucchini och champinjoner. Och sen blir det promenad till Helenelund och pendeltåget till Märsta.

Puss A.

Jag har varit inne på alla bloggar flera ggr idag, facebook säkert 10 ggr... Försöker jag gömma mig från verkligheten?? Har ju egentligen jättemycket att göra, lektioner att planera. Vet inte varför jag alltid blir såhär.. Jag låser mig, kan inte förmå mig att göra någonting. Det är som någonslags teoretisk scenskräck.

Hatar att sättas i situationer där jag måste stå för något jag inte gör!!!! Att så på scenen och spela forumspel och så får helt plötsligt "ledaren" för sig att hitta på egna regler och blockera alla möjligheter till kreativitet och fantasi! Och sedan när läraren frågar henne hur hon tänkte. Få det att låta som om vi alla i gruppen bestämt att vi skulle göra så och gå i försvars ställning o säga att vi inte fokuserat på vad ledaren skulle göra, fast det var uppgiften, vilket gör att hon återigen sätter hela gruppen i skiten!! Kändes ju fantastiskt att börja dagen så.... Varför går det så mååånga "jag gör vad fan jag vill, när jag vill o skiter i om någon kommer i kläm"- människor i min klass!!!


ikväll ska jag dansa iaf. SKÖNT!

Då var sommaren räddad! Ett B i en 30 poängs kurs är inte fy skam!! Tack tak tack finaste Kristina! Du är allt för mig!! Jag Kommer komma tillbaka snart! Massor kärlek från tant Andrea