Igår förberedde jag maten så nu är det bara städning och rengöring av lägenhet och mig själv som är kvar! Portvinsås och cremè brulèe på spisen Maränger på äggvitorna som blev över Mina fina hjälpredor
Hoppas ni får ett underbart nyår!! Det ska jag ha! Vi hörs 2012! Puss A.
Julafton spenderades med tokiga familjen i år. Vi hade det helt fantastiskt! Puck fick utforska hela Gula Skolan, vilket var väldigt roligt. Julgröt hemma hos Farmor innan Kalles!
Middag i Gula Skolan Obligatorisk fnissattack! För att den alltid får mig att skratta
Julklappsutdelning Att ha en vacker Farmor
Tänk vad fantastiskt det är att ha en stor familj. Visserligen lite tokig och galen, men otroligt varm och vacker! Tack så hemskt mycket för en alldeles, alldeles underbar jul.
Vi har varit hemma hos pappa och myst med hela stora familjen. Välbehövligt och underbart! Puck har fått springa runt i hela huset, förvånad över att världen kunde vara så stor och haft en massa lek och mys kamrater. God mat och ett fint matbord rikare åker vi nu hemåt igen. En viss E jobbar ju imorgon..
Är tillbaka i Stockholm igen efter en fantastisk resa. Det känns faktiskt lite vemodigt att komma tillbaka, min kärlek till moorerna och yorkshire har vaknat igen och jag är härligt nykär i Cambridge... Jag är trött som en gnu, sova fanns det verkligen inte tid till! Att träffa Zannah igen efter 7-8 år var som att vi umgås jämt. Ingenting var annorlunda och ändå allt. Vi är andra människor än då och ändå precis samma! Jag älskar när det är så!! Någongång ska jag bo i England, så är det bara!!
Nu har jag ca 40-60 min resa kvar innan jag får ramla i säng. Trött är bara förnamnet!
Nu åker jag till England med pappa (världens bästa 25-års present!) och kommer hem på söndag kväll! Det ska bli så jäkla kul att träffa alla igen, det var ju en sisådär...hm...ca 7 år sedan. Oj Oj Oj! Jag har med kameran så ni ska få se bilder när jag kommer hem igen!
Jag är väldigt töntig just nu. Lilla Puck ska åka ifrån mig och bo hos min syster när jag är i England över helgen. Och jag blir alldeles orolig av det, inte för att min syster ska ta hand om honom för det vet jag att hon kommer göra, utan för att jag inte vill vara ifrån honom!!! Å herregud... Skämskudden i högsta hugg! Min älskade lilla kille, jag vill skydda honom mot allt! Om jag redan är såhär, hur tusan kommer det bli när jag får barn? Hejöverbeskyddandemamma.se
En sak som gör mig otroligt glad just nu är att jag ÄNTLIGEN fått ta första steget mot att bli blodgivare. Jag har försökt bli det sedan jag fyllde 18 år, då gick det inte på grund av att jag vägde för lite, sedan för gick det inte för att mina blodådror var för små och jag fick rådet att komma tillbaka när jag fyllt 25. Nu har i alla fall högerarmen skärpt till sig och om jag har tur kommer det fungera att lämna blod från den. Vänsterarmen är fortfarande för mesig... För mig känns det otroligt viktigt att lämna blod eftersom mamma behövde ta emot blod när hon var sjuk och tack vare fantastiska blodgivare så var detta möjligt. Även min fina vän Kicki tog emot blod när hon var sjuk i Leukemi som liten. I Stockholm är det blodsbrist, det betyder att alla som behöver blod kanske inte får det! Jag vill inte att det ska vara så. För mig är det en självklarhet att man lämnar blod så länge som man kan och får, för jag vill att det ska finnas om jag eller någon jag älskar är i behov av det. Snälla, bli blodgivare du också! Det är inte en stor uppoffring att gå och lämna blod tre gånger per år. Tre gånger per år, räddar liv. Visst kan även du hitta tiden till det?
Jag är stressad men jag vet inte varför.. Ni vet den där känslan, när det känns som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstkorgen när man sitter still. Eller nej, det kanske ni inte vet föresten... Inser nu när jag skriver det, att det nog knappast är ett normaltillstånd för de flesta. Hrm.
Jag längtar som en tok efter onsdag nästa vecka! Då sätter jag mig på flygbussen till Skavsta och resan till England med Pappa. Det ska bli så otroligt,fantastiskt,underbart, KUL!
Skulle behöva ta tag i lägenheten som ser ut som ett smärre bombnedslag... Kan ju vara trevligt när syster kommer och hälsar på imorgon om det i alla fall är hyffsat rent.
Annars då? Jag har varit i Göteborg och borde lägga upp bilder men hittar inte ro att redigera dem, kanske i helgen. Jag hade det i alla fall väldigt bra. Välbehövligt bästis mys och syster + svåger mys.
December går rätt så hyffsat än så länge, trots att Erik jobbar som en gnu och det känns som att han aldrig är hemma, så tycker jag att vi hanterar tidsbristen mycket bättre än tidigare år. Som vanligt så påminner december och Jul mig otroligt mycket om mamma, det är nog därför jag har en sådan besynnerlig hatkärlek till den. Jag håller mig sysselsatt med pyssel och julbak, mycket för att det är sådant som gör att jag känner mig närmre henne. Det är en sådan högtid som jag har så många fina minnen ifrån, glada minnen fulla av kärlek. Det är ju också därför som den är så svår varje år och samtidigt så viktig. Kanske överdriver jag mitt pysslande och pyntande för att jag försöker hålla kvar i henne, allt vad jag kan. För att det närmar sig ett nytt år och ytterligare ett år utan henne. Det är en månad av blandade känslor. Jag fyller den med roliga saker, mysiga saker och plockar fram glada minnen. Allt för att tränga bort sjukhusminnen. Allt för att minnas min friska, glada mamma.
För att jag vet hur det känns. För att jag sett det hos andra. För att jag sett det hos mig själv.
För att jag valde att kämpa, precis som han gör. För alla som mår dåligt, som undrar ifall de orkar mer. För att det alltid finns hopp. Se den och sprid den vidare!
26 år, fru, förskolepedagog, student, kreativ, flummig och catlady.
Välkomna in till min lilla hörna av internet, här får ni läsa mina tankar och funderingar kring livet. Just nu kretsar mycket kring vårt bröllop i sommar. Planering, klänningstankar och längtan efter att bli en familj på riktigt.
Hoppas att ni ska trivas härinne!
Puss A.
