2013. Året jag planerade vårt bröllop, året jag gifte mig, året jag fick veta att mitt hjärta har utbuktningar i sig, året jag jobbade med något jag tyckte var fantastiskt roligt och tufft på samma gång, året jag var sjuk hela tiden, året jag sa upp mig med omedelbar verkan. Det här året har varit det mest fantastiska och sjukt jobbiga, på så många olika sätt. Det här året har varit förändring. Mitt liv ser inte ut på samma sätt längre och på många sätt så är det till det bättre. Jag och Erik är en familj nu, han, jag och Puck delar samma namn och samma familj. Mitt liv är så mycket rikare nu efter den där dagen då vi blev herr och fru. Jag är mitt i det nu, förändringen. Jag försöker att inte känna mig vilsen i mitt eget liv, men jag är det, just nu är jag vilsen och det gör ingenting. Jag får vara det ibland, även om det är läskigt.
Jag har utvärderat mitt förhållande till Erik på ett sätt jag aldrig förut gjort och jag har lovat att jag vill älska honom tills döden skiljer oss åt. Vi har blivit en familj och vi har kämpat med och mot varandra om framtiden, fast vi i slutändan vill samma sak. Vi har alltså gift oss och allt är precis som vanligt. Vi är lika dåliga på att kommunicera, lika bra på att renovera tillsammans, lika bra på att njuta av det lilla tillsammans och lika omöjliga att planera saker tillsammans. Jag har lovat att älska alla hans sidor, även de som driver mig till vansinne ibland. Och som jag gör det, ÄLSKAR, oss, honom, livet med honom och våra sidor som inte alltid är så enkla att få ihop men som gör oss till just oss. Så jag älskar, med mitt utbuktande hjärta, hela oss och vår knäppa lilla familj. 2013 baby.
Året som varit så satans händelserikt. Året då vi bokade vår bröllopsresa. 2014 blir året då vi åker på vår drömresa till nya Zeeland. Kanske blir det också året då vi välkomnar ett plus på stickan ( fy farao vad jag hoppas det)
Livet, just nu är jag så jäkla kär i dig. Trots att du prövar mig nu och får mig att fälla tårar i frustration så är du så jävlasatansfantastiskt just nu. Och tillsammans klarar vi allting, nu tar vi oss an 2014 Baby!
Brudtärnorna har åkt och för ett ögonblick känner jag mig helt ensam, men det håller inte i sig länge för, nu jävlar ska bröllopsklänningen på! Kicki, älskade Kicki kommer från sjöstugan, Katarinas kamera smattrar, Anja kommer in med klänningen och mitt i allt dyker Eriks syster Anna upp. Allihop får plötsligt ett jobb, få i Andrea i klänningen.
Alla dessa kvinnor, min bonusmamma Anja som sytt klänningen, min vackra svägerska Anna som hjälpt mig leta fåglar, min älskade syster och bästa vän Kicki och min tuss Katta som båda två varit och är mitt stora stöd i både stort och litet i mitt liv. Tänk att få dela den här stunden med er, mitt liv är så förjävla bäst.
Sakerna, stora och små förpackningar av lyx, sånt jag aldrig unnat mig förut. Det jag har passerat med en axelryckning, inte tagit mig råd till, valt att prioritera annorlunda och samtidigt tittat avundsjukt på alla dem som faktiskt unnar sig så.
Det är en härlig känsla att ge allt det där till sig själv, skämma bort sig och visa att jag är viktig, för mig själv, något jag alltid haft svårt med. Det är sådär härligt jäkla materialistiskt och ändå bland det bästa jag gjort för min självkänsla. Det är ju såklart inte sakerna det handlar om, utan om att jag är värd det. Värd det där lilla extra som man bara unnar sig vid viktiga tillfällen. Då det är okej att köpa ett puder till värde av ett par skor, bara för att det fotograferas bra. Sminkaffärer som alltid har känts lite skrämmande och obekväma, som en kemilektion där jag inte hör hemma. Så står jag där, fortfarande otroligt obekväm och gör tafflande försök till att inte verka riktigt lika bortkommen som jag är och köper en burk med Dior. Den där känslan, när jag stoppar ner burken i väskan och går därifrån, som att jag bär på en hemlighet.
Och alla dessa saker, stunderna jag ger mig själv nu, hårfärg, ögonbryn, naglar, nattlinne vars tyg känns som en ljummen sommarmorgon, silkiga trosor, högklackade skor, papegojklänningen...
Bevis på att jag snart ska bli din fru.
Bilderna är från provsminkningen i min storasysters kök, veckan innan bröllopet. Nervositeten, spänningen och förväntan inför den stora dagen rusade som galna myror i hela min kropp. Men mina systrar fanns där och lugnade mig, vad hade jag gjort utan er?
Så mycket som har hänt och någonstans måste jag ju börja. Så jag börjar här, på mitt paradis, min oas, min trygga plats.
Det är helgen innan vårt bröllop och vi tar med oss Eriks föräldrar ut till vår lilla ö i skärgården. Jag och Erik behövde en paus från bröllopsnerver och planeringsstress och våra föräldrar som bara har träffats några ggr på grund av avståndet mellan Örnsköldsvik och Linköping, fick en möjlighet att lära känna varandra närmre.
Vi for till Väderskär för att köpa rökta flundror
Väderskärkapell där min mamma och pappa gifte sig 1980-06-07
Du är mitt hem, min lycka och min styrka.
Så börjar alltså helgen innan vårt bröllop. Med god mat, dryck och skratt. Med minnen av dem som inte kan vara med och kärlek. Tänk vilken fantastisk familj jag har fått, jag är så glad som fick dela helgen med en del av dem.
Men här sitter jag och tittar på hur jag bäst kommer i min bröllopsklänning!!! Hahahahahahaha Det är fantastiskt hur ens intressen utvecklar sig utifrån vad som händer i livet.
Igår överraskade min lillasyster Ippan mig med en helt fantastisk bröllopspresent. Jag har alltid ändrat mitt hår, fixat och donat, klippt och färgat. ständigt förändrat mig och använt håret som en accesoar. Därför har jag känt mig ledsen över att "alla" frisörer jag frågat haft semesterstängt just den vecka som jag ska gifta mig och behöver få en bruduppsättning. Inte ledsen så att jag visat det eller gjort en stor grej av det. Utan jag har (försökt) peppa om och ställa in mig på att mina underbara systrar skulle fixa mitt hår och garanterat göra ett bra jobb! Men någonstans bakom min perfekta fasad (trodde jag) så har Ippan såklart sett rakt igenom mig och nu hittat en frisör, som inte bara är tillgänglig den 13:e juli men som också var sjukt trevlig och jag är så JÄKLA GLAD. Och inte nog med det, för det hade varit mer än nog, så bjuder hon mig på bruduppsättningen. Fantastiska älskade lillasyster. Så galet att du känner mig så bra, att du älskar mig så mycket, att jag får ha dig i mitt liv.
Helgen har varit väldigt lugn och ändå produktiv. I lördags var det städdag i vår föreningen och jag var ute och oljade sandlådor, staket och bänkar i några timmar. Sen tittade vi på hockey så fort som Erik kommit hem. Efter det blev det Eurovision och mys med Puckskrutt. Jag fick ett tråkigt besked från Freja, vilket resulterade i tårar och übersaknad efter min fina vän, jäkla tur att vi ses på torsdag!! Hon kommer inte kunna vara med på min möhippa (ja, den jag inte vet när den är!) så hon var otroligt hemlighetsfull och det enda jag fick veta var att hon inte kan. FAN också. Men vi ska ha en egen mini möhippa bara hon och jag istället så det fär väl gå ;) Jag räknar vår Paris resa som en möhippa i sig också. På tal om möhippan, jag är så galet nervös och håller på att bli tokig av att alla vet något jag inte vet. Väldigt bra träning i att släppa kontrollen, för ett kontrollfreak som jag. Puh.
Idag har vi rivit ett av våra förråd på uteplatsen och fick som tur var lov att slänga skräpet i containern från städdagen. Erik har påbörjat rivningen av trallen också, jag LÄNGTAR tills vi är klara och vår uteplats inte längre ser ut som ett skrotupplag. Jag har precis skrivit klart alla placeringskort på datorn så nu skär erik till dem samtidigt som vi tittar på VM finalen. Livet alltså, jag älskar vardagen i det.
Veckan kommer att bli galen. Jag kommer jobba över massor och på torsdag ska vi visa upp en musikal som barnen har gjort. Så fort den är slut ska jag härja ner till Linköping och krama Freja, sy bröllopsklänning med Anja, mysa med Pappa, Farmor, Anja och Filippa och inflyttningsfest hos Freja med Erik.
Det är nu två månader kvar till vårt bröllop och allt snurrar på väldigt snabbt. Lokalen har ju varit klar länge nu, och för några veckor sedan träffade vi prästen och det kändes verkligen jättebra! Vi fick mycket att säga till om och jag tror att vår vigsel kommer att spegla oss som par. Som ni har läst tidigare så har det väl inte varit den lättaste perioden för oss men den sista tiden har känts mycket lättare.
Mina brudtärnor som också är mina älskade systrar Johanna, Filippa och Maria har äntligen hittat sina klänningar. Jag ville väldigt gärna att de skulle ha likadana klänningar, men det visade sig vara svårare än vad någon av oss hade trott. Så när vi äntligen hittade en som fungerade för alla, ja då föll det några lyckotårar från mig.
Valet föll på denna fantastiskt gröna klänningen från Lindex som jag är alldeles förälskad i.
De kommer matcha mina bröllopsskor och vara så fantastiskt snygga som bara mina systrar kan vara!
Mina underbara och coola bröllopsskor är från Brandos
Idag har jag jobbat, åh vad skönt att få jobba! Visserligen med envis hosta och snörvel men likväl på jobbet med ny energi och kramsugna gullungar. Jag har nog världens bästa jobb ur den aspekten, ändlöst med kärlek dagarna i ända. Innan jag skulle gå idag klamrade en av de nya små hjärtana sig fast i min famn och skakade envist på huvudet när jag närmade mig dörren. Jag blir alldeles varm och kärleksfladdrig hela jag, att tänka på att jag inte kommer få gå dit varje dag efter sommaren.. Nej fy det tar vi och tänker på en annan dag.
Nu har jag klämt 2 st satsumas, provat lite beginner yoga genom youtube (kanske kan vara något). Är egentligen ganska allergisk mot yoga, har kanske inte träffat på så bra instruktörer, men jag tänker att det kan vara ett bra sätt att få mina stressnivåer under kontroll. Vem vet, det är värt att prova i alla fall.
Om ca 1 1/2 h kommer Erik med tunnelbanan och då ska vi sätta oss i bilen ner till Gula Skolan igen. Imorgon vankas genomgång av festlokalen och provsmakning av bröllopsmeny. Det börjar verkligen dra ihop sig nu, idag postade jag hindersprövningen och alla gäster ska ha fått sina inbjudningar nu. Efter provsmakningen ska vi träffa Freja på en snabbfika och hon ska få materialet till min bröllopsbukett. Livet, kära lilla livet. Det går i 110 just nu, så det gäller att hänga med!
Hoppas att de är sköna och lika fina som de ser ut, de har ju liksom allt, färgglad, prickig, randig och en rosett! De känns väldigt jag, mycket mer jag än alla typiska bröllopsskor. Jag är inte en "vit" person och det räcker gott och väl med att bröllopsklänningen kommer vara vit eller ja... cremevit. Känns skönt att kunna bryta av med färgklickar så som ett par roliga skor. Klarade inte ens av att vara vitklädd på studenten utan hade en svartvit klänning då. Sen känns det ju bättre att lägga pengar på ett par skor som jag faktiskt kommer att kunna använda efter bröllopet också. Så nu håller vi tummarna att dessa sitter som en smäck och är så bekväma som ett par högklackade skor kan vara.
Det snurrar i mitt huvud. Igår var vi och provade bröllopsklänningar igen, jag och Anja. Anja ska ju sy min klänning, men vi ville prova lite olika modeller innan vi börjar klippa i tyget och det är försent. Såklart hittar vi en klänning som för det första sitter perfekt och är en helt annan modell än det vi tänkt från början. Såklart är den mycket svårare att få till, för att inte tala om krånglet att få till den med tyll. Men efter lite trixande kommer den nog bli hur bra som helst! Har endast drömt om bröllopsklänningar inatt... Idag ska vi börja skulptera överdelen.
Det är alltså mindre än 6 månader kvar till bröllopet. På något vis känns det som att vi är i slutspurten och så fort jag tänker så, känner jag mig så fånig. Jag drömmer mardrömmar om att ingenting går rätt och vaknar med magont. Blir irriterad för att jag inte kan styra mina tankar och känslor när jag sover, att det påverkar mig fysiskt när jag är vaken. Det är egentligen ganska skumt att jag, när vi står där som man och hustru, spenderat 1 1/2 år av funderande och planerande till en fest. EN fest. EN dag.
Idag har jag pratat med cateringen och försökt att hitta ett datum för provsmakning av vår meny, det är liksom där vi är nu, vi ska provsmaka maten som vi ska äta på vårt bröllop! Det känns så sjukt att det bara är månader kvar tills jag blir hans fru, tills vi blir en familj.
Det är så galet, jag kan knappt hålla ordning på alla känslor som trängs i min kropp. Visst är det stressigt, framförallt när allt vi måste fixa ligger i Linköping och vi befinner oss 20 mil bort. Jag känner sorg över att mamma inte kommer vara med på vår dag och kämpar för att göra henne så delaktig som det bara går ändå. Men framförallt är det lycka, lycka som spränger, värmer och som jag inte kan hindra från att sippra ut. Jag kommer på mig själv med att gå runt och flina, sådär stort och fånigt. Jag har fjärilsfladder i magen, värme i bröstkorgen och när jag tänker på att vi snart står där så ilar det i hela kroppen och jag måste kasta mig i famnen på Erik och krama så hårt som det bara går.
Vi, du och jag, är tamejfan det smartaste jag gjort.
Idag är det 6 månader kvar till bröllopet. Jag har legat i stort sett hela helgen med magkatarr... Undrar om det finns ett samband? Ikväll så har vi suttit och renskrivit gästlistan, vi får vara 80 personer i slottet, det borde ju inte vara några problem. Jag menar, 80 personer är ju mycket! Men vi har svårt att få ner det till 80 personer och vi vill inte stryka någon. 80+ personer som känns precis lika viktiga på vår stora dag. Å ena sidan så är vi ju väldigt lyckligt lottade som har så många människor som vi bryr oss om i vårt liv. Men vi får inte vara fler än 80 st, det påpekades flertalet gånger när vi bestämde lokal, det finns inget svängrum. Så det har vi stångats med ikväll, vilka av alla älskade familjemedlemmar och vänner ska vi dela vår dag med? Piece of cake...INTE.
Tidigare idag var vi hos våra vänner och firade Sveas 3 årsdag, tänk att det är 3 år sedan jag och Erik tog hand om storasyster Asta medan Jens och Teresia var på BB. Och när vi gifter oss kommer tredje lilla Granlunds barnet vara med oss. Teresia är grym på att göra inbjudningskort och hade en genomgång om papper, dekorationer och tillbehör. Hon erbjöd sin pysselhörna åt oss och så fort vi köpt materialet så ska vi dit och skära papper och diskutera dekorationsplaceringar. Jag gillart och Erik hummar och ser lite svettig ut.
6 månader alltså.
Vi har bokat kyrkan och festlokal. Bröllopsklänningen är på gång hemma hos Anja och Pappa, dekorationer börjar fyllas på här hemma, prästen har mailats och cateringen preliminär bokats. Nästa steg är att göra och skicka inbjudningskorten och börja fixa med bröllopsbuketten med Freja!
Så var det nyårsafton igen och ett helt år har gått. 2012 vilket galet år det har varit, det har kantats av livskris, stress, LYCKLIGA stunder och stora beslut. Det största som har hänt i år är att vi har förlovat oss. Och ja, jag vet att det i stort sett är det enda jag tjatat om sen dess, men vi ska bli en FAMILJ och det gör mig så jäkla lycklig.
Omtumlande är nog det ord som beskriver året bäst och känslor som inte får plats i kroppen.
I våras kämpade jag för att hålla mig över ytan i skolan, jag tvivlade på mitt val av ämne och undrade ifall jag någonsin skulle få komma framåt. I april förlovade vi oss och jag fick äntligen det där steget framåt i vårt förhållande som jag väntat så länge på. Jag gick in i bröllopsplanerandets underbara värld och började leta efter en förlovningsring. Mitt i letandet får jag ett samtal från pappa och han erbjuder mig en av mammas ringar. Efter en fika på vetekatten så sitter den på mitt finger, den finaste ring jag sett. Den symboliserar så mycket för mig och är det käraste jag har.
Efter sommaren tog jag ett svårt beslut som visade sig vara precis vad jag behövde. Studieuppehåll, i ett år. Det abslout bästa jag gjort för mig själv, någonsin. Att inse att jag kan nå mina mål på mitt sätt och i min takt. Det finns bara möjligheter, det är nog det största jag har insett i år.
I höst har jag arbetat som förskolepedagog och som regissör för ett spex, jag har försökt dansa två kurser på danshögskolan och inte hunnit träffa vänner alls. Det har varit MYCKET men allt jag har gjort och inte gjort har varit för min egen skull, för att jag lyssnat på mig och vågat. Början på 2013 kommer bli lugnare, jag går ner i tid på jobbet, har bara några rep kvar med spexet och ska börja ta tag i pluggandet. Jag behövde jobba skiten ur mig för att inse att jag klarar det, att jag kan och till och med är jävligt bra på det. Nu ska jag ge mig tid att bli klar med utbildningen så att jag kan få börja jobba på riktigt så fort som möjligt.
Jag har också hunnit med min första resa tillsammans med en vän, jag och Freja begav oss till Paris för en långhelg av det vi gör bäst. Skrattar.
Så början av 2013, blir fullt av bröllopsplaner, plugg, jobb och kärlek. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Ikväll har jag beställt fler framkallningar av Katarinas fina bilder. Jag skulle nog kunna tapetsera hela väggarna med dem, men påminner mig om att vi nog kommer att ha minst lika många som vi vill få upp, efter bröllopet.
Dyker ner i planering och bröllopsmys just nu för att orka hantera allt som händer runt omkring. Det är ju så det är, livet. Fyllt av lyckliga och sorgliga stunder, huller om buller i en väldigt rörig men underbar verklighet.
Jag har hittat drömskorna till bröllopsfesten och de är slut överallt. Jahapp liksom. Men om någon fin själ skulle hitta dessa, eller liknande modell i vilken färg som helst, helst inte vit faktiskt. Lämna gärna en kommentar!!!
Idag är det 8 månader kvar tills vi blir herr och fru. 8 månader tills vi ska stå i Vårdnäskyrka och bli en egen familj. 8 månader tills vi får fira vår kärlek med vänner och familj. Jag längtar så att jag håller på att spricka!
26 år, fru, förskolepedagog, student, kreativ, flummig och catlady.
Välkomna in till min lilla hörna av internet, här får ni läsa mina tankar och funderingar kring livet. Just nu kretsar mycket kring vårt bröllop i sommar. Planering, klänningstankar och längtan efter att bli en familj på riktigt.
Hoppas att ni ska trivas härinne!
Puss A.
