andreakarolina

Nu är det höst. Jag trivs väldigt bra med hösten även om det är den perioden på året när jag oftast mår som sämst. Hur jag hanterar mitt mående är väldigt olikt idag mot för några år sedan, även om mitt mående egentligen inte ändrats så mycket. Jag vet bara hur jag ska hantera det och när jag ska ge mig själv tid.

Denna höst har inletts med många frågor;
Hur var Mamma?
Hur var Mamma när hon var sjuk?
Hur var Mamma i min ålder?
Kände hon som jag ibland?
Kämpade hon också ibland?

Jag har insett hur Lite jag faktiskt minns. Hur mina minnen är väldigt olika jämfört med andras. Hur mycket min hjärna valt att ta bort. Att jag trots 11 år av bearbetning är långt ifrån klar, långt från att acceptera. Att jag hela tiden innerst inne väntar på att vakna upp, och hur jag sedan får skuldkänslor för att jag tänkt så. Att välja bort allt jag har och den jag blivit?? Det är nog tur att jag inte behöver ställas inför det valet.

Det var skönt att höra från pappa att Mamma också kämpade med dåligt självförtroende och att hon övervann det. Jag önskar att jag blir som hon var tillslut. Hon är min förebild och jag fortsätter kämpa varje dag för hennes skull.

Det är tack vare henne jag inte vill leva sen, jag vill leva nu. För jag vet allt för väl hur kort livet kan vara och jag vill inte slösa bort en sekund till. Jag har redan slösat bort för mycket.



Puss A.