andreakarolina

Igår var jag på Afrodansen på friskis igen, det är verkligen grym träning! Tuff, jobbig men framförallt rolig! Perfekt konditionsträning för någon som mig som gärna ger upp när det blir för tungt, musiken gör att man inte vill stanna, hur trött man än är. Idag har jag även gjort lite mag och ryggövningar på min boll, ska försöka göra det till rutin de dagar jag inte går och tränar. Det tar ju faktiskt inte mer än 15 min att göra och jag mår så mycket bättre efteråt, både i kroppen och huvudet. Idag är det barndans också och dagens tema är snö... Ja, man skulle kunna kalla det en utmaning för fantasin men det ska nog gå bra, ungarna är ju små fantasiknippen och kommer nog ha miljoner med idéer som jag kan använda mig av.

Jag antar, efter att jag faktiskt skrev ner att jag äntligen mådde bättre, så började hon riva och slita i mig... Hon vill inte släppa taget. Det är inte så att jag låter henne komma tillbaka, jag kämpar med som fan för att tränga bort henne helt. På ett sätt känns det pinsamt, när jag nu skrev att jag mådde bra.. Det gör jag också.. jag mår fortfarande bättre, jag kommer inte falla dit igen. ALDRIG. Känns bara förjävligt att hon inte vill släppa sitt smutsiga tag om min kropp. Men det kommer, även om jag vet att det kanske aldrig kommer bli helt bra. Jag är en bra bit påväg och jag har för mycket att leva för. Jag vill inte göra min kropp så illa igen. Ätstörningar är ett jävla helvete, något jag inte önskar någon. Ett helvete som fler och fler ungdomar hamnar i. Varför gör vi så?? Varför kan vi inte bara vara stolta över våra kroppar? De är ju för faan helt fantastiska! Vi kan göra ett barn! ETT BARN av våra kroppar! Är inte det fantastiskt så vet jag inte vad som är det? Det är absolut bra att vara hälsosam, men att vara hälsosam betyder inte att svälta sig själv, träna som en .... hela tiden. Vi måste sluta slå på oss själva.

Nu blir det hänga tvätt och diska!

Puss A.