andreakarolina

Inne i mitt huvud finns det en röst som säger att jag inte kan, inte duger och inte är värd allt som går bra just nu. I all stress växer denna dumma röst sig starkare och naglar sig fast i mitt inre som en blodigel. Jag kämpar emot, river, sliter, gråter och skriker ut min frustration över att Hon som jag trodde sov nu verkar vakna. Att jag är över Henne men att Hon inte verkar vara klar med mig. Jag vill känna att jag kan, jag vill sluta vara rädd för att allt är bra nu, rädd för att det kommer gå dåligt tillslut. Rädd för att det ändå aldrig kommer gå. Jag vill sluta vara rädd för att leva, sluta vara rädd för att må bra. Du finns här, du säger att du litar på mig och att du VET att jag kan. Fan vad jag önskar att jag kunde tro på dig helt och hållet. Jag gör allt för att tro på det du säger, jag gör allt för att lita på mig själv, så mycket som du litar på mig. Jag vill så gärna vara den Du ser.