Katarina
Min fina vän Katarina har gjort en superfin bloggdesign åt mig, eller hur? Då ska hon såklart få ett inlägg dedikerat till sig om vår fantastiska vänskap!
Jag träffade Katta första dagen på min utbildning på universitetet, då var jag livrädd, ensam, med extremt lågt självförtroende. Vi var på introduktion och hamnade bredvid varandra. Jag trodde att en introduktion på universitetet skulle vara proffesionell, seriös och vuxen. Istället var det fjantigt, hej vi går på folkhögskola, nu ska vi sjunga allsång, heybaberiba... och hela tiden satt jag och sneglade på den snygga, coola tjejen som satt bredvid mig och önskade att jag kunde viska med henne om hur fånigt allt var. Jag önskade att jag hade någon att dela mina skämt som poppade upp i mitt huvud så fort "dentokigamusikgubbeläraren" öppnade munnen. Och så ville jag våga säga: vill du bli min vän för jag har INGEN i hela stockholm och vilka sjukt snygga kläder du har! Jag önskar att jag vågade se ut som du, för vet du det vågade jag för några år sedan, men nu vågar jag inte längre.. Allt det ville jag säga, men istället satt jag tyst och sneglade i smyg.
Tillslut var introduktionen över och vi skulle få en rundvandring med "dentokigamusikgubbeläraren"! Vi hann inte mycket mer än utanför dörren på klassrummet innan vi började prata med varandra, är 99,9% säker på att det var Katta som tog initiativet, och från första ordet flöt det bara på! Vi skämtade, drygade oss, pratade med konstiga röster och garvade tillsammans. De andra på rundturen började fråga ifall vi känt varandra sen innan och vi bara skrattade och sa: Nej vi träffades precis! Vi har kanske pratat i 5 minuter! Det enda jag kunde tänka den stunden var att jag var så himla glad! ÄNTLIGEN EN VÄN I STOCKHOLM!!!!! (Jag hade redan bott här i 2 år...)
Den här bjuder vi på, eller vad tycker du Katta?? :P
Du har gett mig modet att hitta Andrea igen, du får mig alltid att skratta, att våga och vara precis så färgglad som jag är. (Fast du inte alltid förstår dig på alla mönster och färger på mina kläder ;)...)
Sen den där första dagen för snart 3 år sedan har vi haft så många fantastiska stunder tillsammans, vi har skrattat, peppat, tröstat och stöttat varandra!
Mina tre älsklingar Erik, Katta och Jonas i Sälen påsken 2010
Vi hade så otroligt kul tillsammans! Förhoppningsvis blir det av igen nästa påsk??
När jag tittar igenom korten på oss så inser jag att det inte finns så mnga kort där vi är normala, men väldigt många kort där man ser hur kul vi har tillsammans!
Jag älskar dig fina tuss! Du är en riktig solstråle som lyser upp mitt liv! Tack för att du är min vän, för att du gjort en så fin bloggdesign åt mig, för att du alltid finns där, för att du får mig att skratta, för att du är du, en så otroligt vacker, kreativ, påhittig, glad och en massa mer fina ord!! Jag önskar att du visste hur fantastisk du är och jag hoppas att du fortsätter utveckla ditt fotande ännu mer så att du en dag kan leva på det, för du är så satans grym redan!!! TACK.
Puss Tussen, älskling, Andrea...
Jag träffade Katta första dagen på min utbildning på universitetet, då var jag livrädd, ensam, med extremt lågt självförtroende. Vi var på introduktion och hamnade bredvid varandra. Jag trodde att en introduktion på universitetet skulle vara proffesionell, seriös och vuxen. Istället var det fjantigt, hej vi går på folkhögskola, nu ska vi sjunga allsång, heybaberiba... och hela tiden satt jag och sneglade på den snygga, coola tjejen som satt bredvid mig och önskade att jag kunde viska med henne om hur fånigt allt var. Jag önskade att jag hade någon att dela mina skämt som poppade upp i mitt huvud så fort "dentokigamusikgubbeläraren" öppnade munnen. Och så ville jag våga säga: vill du bli min vän för jag har INGEN i hela stockholm och vilka sjukt snygga kläder du har! Jag önskar att jag vågade se ut som du, för vet du det vågade jag för några år sedan, men nu vågar jag inte längre.. Allt det ville jag säga, men istället satt jag tyst och sneglade i smyg.
Tillslut var introduktionen över och vi skulle få en rundvandring med "dentokigamusikgubbeläraren"! Vi hann inte mycket mer än utanför dörren på klassrummet innan vi började prata med varandra, är 99,9% säker på att det var Katta som tog initiativet, och från första ordet flöt det bara på! Vi skämtade, drygade oss, pratade med konstiga röster och garvade tillsammans. De andra på rundturen började fråga ifall vi känt varandra sen innan och vi bara skrattade och sa: Nej vi träffades precis! Vi har kanske pratat i 5 minuter! Det enda jag kunde tänka den stunden var att jag var så himla glad! ÄNTLIGEN EN VÄN I STOCKHOLM!!!!! (Jag hade redan bott här i 2 år...)
Den här bjuder vi på, eller vad tycker du Katta?? :P
Du har gett mig modet att hitta Andrea igen, du får mig alltid att skratta, att våga och vara precis så färgglad som jag är. (Fast du inte alltid förstår dig på alla mönster och färger på mina kläder ;)...)
Sen den där första dagen för snart 3 år sedan har vi haft så många fantastiska stunder tillsammans, vi har skrattat, peppat, tröstat och stöttat varandra!
Mina tre älsklingar Erik, Katta och Jonas i Sälen påsken 2010
Vi hade så otroligt kul tillsammans! Förhoppningsvis blir det av igen nästa påsk??
När jag tittar igenom korten på oss så inser jag att det inte finns så mnga kort där vi är normala, men väldigt många kort där man ser hur kul vi har tillsammans!
Jag älskar dig fina tuss! Du är en riktig solstråle som lyser upp mitt liv! Tack för att du är min vän, för att du gjort en så fin bloggdesign åt mig, för att du alltid finns där, för att du får mig att skratta, för att du är du, en så otroligt vacker, kreativ, påhittig, glad och en massa mer fina ord!! Jag önskar att du visste hur fantastisk du är och jag hoppas att du fortsätter utveckla ditt fotande ännu mer så att du en dag kan leva på det, för du är så satans grym redan!!! TACK.
Puss Tussen, älskling, Andrea...
