andreakarolina

Igår när jag kom fram till stockholm efter en natt på bussen från Örnsköldsvik var jag med om något jag hoppades att jag aldrig skulle behöva.. Klockan var 5.40 på morgonen och jag var en av få som var nykter och inte påväg från en festlig lördagskväll. När jag kommer ner till tunnelbanan ser jag hur en person kastar sig ner på spåret. 1 minut innan tåget ska komma in på perrongen!!! Alla börjar skrika och flera killar hoppar ner för att dra upp personen som vi antog ramlat ner (han verkade väldigt berusad) De lyckas få upp honom men då puttar han bort dem och kastar sig ner igen med huvudet före....Som tur var lyckades killarna tillsammans med några vakter få upp honom från spåret igen, någon sekund innan tåget rullade in på spåret. Det var så jävla läskigt!!! Jag vill ALDRIG mer vara med om något sådant. Det var liksom inte bara en person som riskerade att bli skadad utan flera osjälviska personer som kastade sig ner för att rädda hans liv... Så jävla sjukt att man kan må så dåligt att man inte bryr sig längre, att man bara vill dö och att man är beredd att riskera andras liv för att lyckas!!

Tyvärr är det här vanligt i stockholm och jag har säkert suttit på flera stannade tåg just på grund av att någon valt att avsluta sitt liv på detta sätt. Men jag har aldrig sett någon göra det och jag önskar att jag kunde få ur bilden av det ur mitt huvud. Jag blev rädd och ville bara ta mig därifrån, det är något jag varit rädd för att behöva vara med om sen jag flyttade hit och nu när jag varit det så är jag så otroligt lättad över att det ändå gick bra, att ingen blev skadad.

Hur ska jag göra för att släppa den här obehagskänslan?

puss A.