Jul
Sitter i soffan och ska snart ta tag i att slå in julklapparna och packa, om några timmar packar vi in vår lilla familj i bilen och åker upp till norrlandsfamiljen. Det snöar ute, ur högtalaren dånar kitchig amerikans julmusik och julgranen står klädd, visserligen utan ljus för de hade vi visst slängt efter förra julen och juldukarna som mormor dekorerat har hittat sin vanliga plats igen. Puck kutar runt och smattrar, ömsom ut genom fönstret och ömsom vid akvariet, han har precis upptäckt att det bor någon därinne. Och jag, jag är så jävla lycklig och sorgsen på samma gång. Det är en högtid full av kärlek lycka samtidigt som det är en högtid av obönhörlig saknad av de som inte är här. Dagar då jag om möjligt önskar ännu mer att du fick möjlighet att uppleva allt det här. Att du fick se hur rikt mitt liv är och vilken fantastisk familj jag har fått. Att du fick vara en del av det på riktigt. På julafton tänder jag ett ljus för dig och alla andra, precis som jag alltid gör. Ett ljus för att visa att du är med mig var jag än befinner mig, ett ljus för att visa att jag har det bra, ett ljus för att du lärde mig att älska julen och vikten av Familj. För familj har jag, i alla former, i Bjärka Säby, Linköping, Örnsköldsvik, Stockholm, Göteborg, Alingsås.... Vi är ett brokigt gäng och i många fall inte ens släkt, men ordet familj är det som beskriver oss bäst.
För en vecka sen var jag i Paris och jag tyckte mig skymta dig och morfar där på uteserveringarna med ett glas rött och skissblocket i hand.
God Jul.
