Att ha en syster
Ja, jag har flera systrar både två biologiska och en som jag varit familj med i 14 år. Också kallad min finska syster och som är pappas frus dotter. Men det är faktiskt ingen av dem som jag tänker skriva om nu.
Utan jag tänker skriva om min syster som jag träffade i Arvika för 8 år sedan. Hon som blev min storasyster, min mentor, min bundsförvant. Hon som visade var man kunde hämta kvällsmackan den där första kvällen och som jag sedan trakasserade med att hoppa in i hennes rum tidiga morgnar, för att jag kände mig ensam.
Älskade syster, du är en av de bästa jag har.
(Talet jag försökte ge dig på ditt bröllop men inte lyckades...)
Min syster som fick agera bollplank, torka mina tårar och som uppfann konceptet pepp-dans, för de där stunderna när livet känns sådär extra grått och trist. Jag var 18 år och en ganska trasig men otroligt nyfiken person som på ostadiga ben provade på det där med att vara vuxen. Hon hade redan levt ett vuxen liv med törnar och snår började om på nytt där i Arvika. Vi blev bästa vänner men det var liksom mer än så, vi blev en familj hon och jag där på internatet.
Jag älskar det, hur min familj har vuxit ju äldre jag blivit. Jag har min biologiska familj, min bonus familj och så har jag den familjen som jag har valt själv. De som är mer än bara vänner och hon, Kristina, är den första av de jag har valt själv. Min vackra, fina Norrlands syster med demoner och kämparglöd precis som jag.
Vi mötte varandra i just det, att livet inte alltid är enkelt, men det är ingen anledning till att ge upp och inte leva det. Tillsammans har vi mött många svårigheter både i hennes och mitt liv. Vi har turats om med att peppa och finnas där. Kanske var det därför vi träffades, för att ge varandra den där extra styrkan när allting känns hopplöst. Och tillsammans har vi också mött livets lyckligaste stunder. Förlovningar, bröllop, barn... Hennes barn, mina troll som har lärt mig så mycket om kärlek. Äran att få vara gudmor åt minstingen, känslan av att få en puss av en kladdig Vilja mun. Listan kan göras lång och kommer bli ännu längre.
Senast vi sågs var när jag gifte mig med HAN, som hon redan 8 månader innan jag träffade honom, visste att jag skulle passa så bra ihop med. En av de finaste stunderna på min bröllopsdag är när vi står inne på toaletten och känslorna rusar på oss båda två, sådär så att det inte får plats i kroppen. Och så hör vi Kims steg i trappen och han, Kickis fina man kliver in där på toaletten. Så står jag där med två av de finaste som finns och allt jag känner är, nu jävlar kör vi. Så länge ni är med mig och matar mig med kakor och vatten och ger mig varma kramar, så klarar jag allt.
(Talet jag försökte ge dig på ditt bröllop men inte lyckades...)
