Publicerad 2012-12-31 10:56:00 i Allmänt, Bröllopsplanering, Det Jag Mig Ingen, Förlovning, Lappen och Flickan, Lärarutbildningen,
Så var det nyårsafton igen och ett helt år har gått. 2012 vilket galet år det har varit, det har kantats av livskris, stress, LYCKLIGA stunder och stora beslut. Det största som har hänt i år är att vi har förlovat oss. Och ja, jag vet att det i stort sett är det enda jag tjatat om sen dess, men vi ska bli en FAMILJ och det gör mig så jäkla lycklig.
Omtumlande är nog det ord som beskriver året bäst och känslor som inte får plats i kroppen.
I våras kämpade jag för att hålla mig över ytan i skolan, jag tvivlade på mitt val av ämne och undrade ifall jag någonsin skulle få komma framåt. I april förlovade vi oss och jag fick äntligen det där steget framåt i vårt förhållande som jag väntat så länge på. Jag gick in i bröllopsplanerandets underbara värld och började leta efter en förlovningsring. Mitt i letandet får jag ett samtal från pappa och han erbjuder mig en av mammas ringar. Efter en fika på vetekatten så sitter den på mitt finger, den finaste ring jag sett. Den symboliserar så mycket för mig och är det käraste jag har.
Efter sommaren tog jag ett svårt beslut som visade sig vara precis vad jag behövde. Studieuppehåll, i ett år. Det abslout bästa jag gjort för mig själv, någonsin. Att inse att jag kan nå mina mål på mitt sätt och i min takt. Det finns bara möjligheter, det är nog det största jag har insett i år.
I höst har jag arbetat som förskolepedagog och som regissör för ett spex, jag har försökt dansa två kurser på danshögskolan och inte hunnit träffa vänner alls. Det har varit MYCKET men allt jag har gjort och inte gjort har varit för min egen skull, för att jag lyssnat på mig och vågat. Början på 2013 kommer bli lugnare, jag går ner i tid på jobbet, har bara några rep kvar med spexet och ska börja ta tag i pluggandet. Jag behövde jobba skiten ur mig för att inse att jag klarar det, att jag kan och till och med är jävligt bra på det. Nu ska jag ge mig tid att bli klar med utbildningen så att jag kan få börja jobba på riktigt så fort som möjligt.
Jag har också hunnit med min första resa tillsammans med en vän, jag och Freja begav oss till Paris för en långhelg av det vi gör bäst. Skrattar.
Så början av 2013, blir fullt av bröllopsplaner, plugg, jobb och kärlek. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Gott nytt år! Vi ses 2013.
Puss A.
Publicerad 2012-11-17 11:24:00 i Det Jag Mig Ingen,
Jag hatar cancer. Hatar. Hatar så att det bränner och gör ont. Hatar innerligt och med sådan kraft att jag tappar andan.
Fina, fantastiska och alldeles för unga Robert. Jag hoppas att du mår bra där du är nu. Jag kan inte och vill inte förstå.
Tillsammans ska vi besegra!
Andrea.
Publicerad 2012-11-13 14:48:24 i Det Jag Mig Ingen,
Jag har funderat en del på det här med att bli äldre. Nu har jag fyllt 26 år och räknas inte ens som ungdom av Sj längre. Jag går och väntar på att den där åldersnojjan ska slå till, den som så många pratar om. Visst har jag haft identitetskriser som många andra, men det har handlat om andra saker än ålder för mig. Och visst kanske jag inte har så mycket att nojja över, som vissa vänner har påpekat. Mitt liv verkar ju faktiskt rulla på enligt alla normer. Men jag tror inte att det är anledningen till att min åldersnojja uteblir.
För mig är inte rädslan att bli äldre. Min rädsla är att inte bli det. Att inte hinna med allt jag vet och inte vet att jag vill göra. Att inte hinna gifta mig, bilda familj, se mina barn växa upp, bli pensionär...
Min mamma fick inte möjligheten att bli gammal, hon blev 42 år. Ett fantastiskt, kreativt, lustfyllt men alldeles för kort liv. Även om det var kort så hann hon leva, jag vill aldrig känna att jag inte gjorde det.
Ifall jag nu ska leva med en rädsla för att inte hinna med, så tänker jag leva varje år så mycket som det bara går. Jag vill inte slösa min tid på sådant som inte ger mig glädje. Jag vill leva så att jag eller den som blir kvar har mycket att berätta om mitt liv, men framförallt att det var fyllt med kärlek och glädje.
Jag är så otroligt tacksam för varje år som jag får bli äldre. För varje liten rynka som bildas runt mina ögon när jag ler. För det är ett bevis på att jag faktiskt har hunnit lite till.
Jag älskar dig mamma, fy farao vad jag älskar dig. Tack för att du och pappa gjorde mig till den jag är.
Puss A.
Publicerad 2012-10-25 21:07:10 i Det Jag Mig Ingen,
Det snöar ute och jag är ledig i dagarna 3! :) i helgen ska jag se till att bara vara, krama mina älsklingar och lägga fullt fokus på dem och mig. Det är välbehövligt, jag har i stort sett bara ätit och sovit hemma de senaste 2 veckorna. Nu längtar jag till på lördag, då jag får vakna till liv i hans famn och veta att ingen av oss har någonstans som vi måste vara, förutom precis där. Men först ska jag ha en Dea-dag och fira att jag fått min första riktiga lön från jobbet. Det blir en dag av bröllopsplanering, skolplanering och shopping. Och promenera i snön såklart, hoppas (faktiskt) att snön ligger kvar imorgon!
Puss A.
Publicerad 2012-10-23 18:18:12 i Det Jag Mig Ingen,
Förra veckan bestod av omorganisering ( tack och lov blev jag inte omorganiserad) och studievägledarmöte. På torsdagen befann sig arbetsplatsen i chocktillstånd och jag skulle då försöka ta beslut om min framtid, som på tisdagen känts så självklara men som nu mest kändes hopplösa. Det mesta löste sig och nu när dammet lagt sig försöker huvudet fortfarande reda ut vad som hände. Klart är i allafall att jag tar studieuppehåll även nästa termin och att jag får behålla jobbet. Jag känner mig helt slutkörd och LÄNGTAR tills på fredag när jag får vara ledig!
Puss A.
Publicerad 2012-09-30 17:34:53 i Det Jag Mig Ingen,
Idag är en dag av tunga suckar och mycket tankar. Jag förflyttar mig mellan rummen och suckar, vrider och vänder och suckar igen. Suckar av att bara ha sovit i 4 timmar. Suckar av obeslutsamhet. Suckar av kärlek till honom som snurrar mitt hår och försöker finnas där utan att tränga sig på. En dag där tårarna bränner bakom ögonlocken både av sorg och av glädje. Glädje över min fantastiska lilla familj, över det stundande bröllopet och att jag stått upp för mig själv och min kompetens. Framtiden känns så spännande och skrämmande på samma gång och jag kan inte göra så mycket annat än att sucka. Sucka, tänka och älska. Precis vad jag behöver idag.
Puss A
Publicerad 2012-09-28 06:45:32 i Det Jag Mig Ingen,
Vaknade kl 4.00 imorse med mensvärken från helvetet och kunde inte somna om förrän 5.30 för att sedan gå upp kl 6.00 och åka till jobbet... Utvilad? Svar Nej. Går jag lite lätt framåtlutad på grund av smärta? (trots värktabletter) Svar Ja.
Peppar mig själv med att tänka på det underbara tyget som vi köpte igår och att jag ska få höra syster Joa sjunga ikväll på operahögskolan! Hurra!
Ajsomfan/ A.
Publicerad 2012-08-12 21:05:18 i Det Jag Mig Ingen,
en sak i taget... en sak i taget........
Livet är inte alltid rosenskimrande. Just nu är livet mest bajs.
Det här med stress, mina vänner. Hur lär man sig att hantera det?
En. Sak. I. Taget.
Publicerad 2012-08-09 18:35:50 i Det Jag Mig Ingen,
Vet ni vad, ibland när jag sitter och tänker på mitt liv så kan jag bli så full i skratt. Framförallt när jag jämför det som är med det jag trodde skulle bli. Jag skulle bli skådespelare (aldrig säga aldrig), leva bohemiskt konstnärsliv, vara smal som en sticka och leva på luft och kreativitet. Jag skulle ALDRIG vara tillstymmelsen till nära att kallas hemmafru, jag skulle vara politiskt aktiv och tuff, hård och intressant. Jag skulle aldrig berätta att jag gillade motsvarigheten till dagens Beyonce, jag skulle vara punk, metal och jazz. Allt på en gång.
Jag skrattar för att jag nu bor i min bostadsrätts 3:a, med min fästman och vår katt som jag kallar min bebis.
Ja, jag har blivit en sådan människa som kallar sitt husdjur för bebis (och behandlar/skämmer bort honom som ett barn)
Jag bakar muffins tills de sprutar ut ur öronen på mig och alla i min närhet, jag kokar gelé och gör lammstek (med rödvinssås från scratch)
Jag ska gifta mig innan jag fyller 30, jag vill ha ett hus på landet och alldeles för många djur.
Det bästa som finns är presentinslagning och julpynt.
Vissa saker hoppas jag fortfarande kunna genomföra, kreativiteten och bohemen har inte försvunnit helt. Men den har också tagit sig nya uttryck, jag kanske skulle kunna kallas hemmfru men jag gör det enbart för min egen skull. För lugnet jag känner när jag står där bland kastruller och vispar. För tryggheten jag känner när jag får komma hem till mitt alldeles egna hem. För kärleken jag känner när jag tittar på Erik och Puck. För lyckan jag känner när jag dansar så svetten stänker åt beyonce, när jag är hemma själv. För pirret som infinner sig i magen och bröstet när jag slår in paket och hittar nya julgransdekortationer.
Jag skulle inte byta bort någonting och det är det jag måste komma ihåg när måstena i mitt liv blir lite för svåra att hantera.
Puss A.
Publicerad 2012-08-09 17:02:26 i Det Jag Mig Ingen,
Det kan ta evigheter att lära känna sig själv, för mig verkar det ta det. Just en evighet innan jag inser att En. Sak. I. Taget. är bättre än ingenting alls. Att Mitt tempo är just det. Mitt. Att stirra sig blind på en bok och förbanna sig själv varje sekund tills man plockar upp den och börjar är inte ett produktivt sätt att få en tenta gjord. Jag har läst 4 år på universitetet, mycket av den tiden har varit en kamp. En kamp mot stressen, prestationen, tiden, bristen på glädje och lust. För att sedan komma ut på praktiken och älska varje stund. (även när man kokar av frustration) Känna hur kreativiteten väcks till liv för att sedan obönhörligt slockna när jag kommer tillbaka till skolbänken igen. Just nu är kampen, att hitta glädjen i att gå tillbaka dit igen. Sista året som inte kommer bli sista året för mig, något jag helt enkelt måste acceptera. Om jag ska hindra stressmonstret från att få ta över igen så måste jag bryta mitt mönster, hitta nya verktyg och vägar för att komma fram till mitt slutgiltiga mål, för just nu... Just nu, så vill jag inte tillbaka. Jag sparkar bakut, gräver ner fötterna i jorden och stretar emot med allt vad jag kan. Och det ska ta mig faan inte vara så.
Jag är trött. Så innerligt trött.
Så nu säger jag till mig själv på skarpen.
Nu tar du en sak i taget och tänker inte på allt det där andra för en stund.
Nu fokuserar du på det som är precis framför dig för en stund och sen tar du dina fötter och går till syokonsulenten och kollar över hur du ska lägga upp just din utbildning så att du kan nå dina mål, utan stressmonster och alla hans syskon och släktingar som trängs inuti din kropp. Nu får det vara nog, nu får du sluta försöka vara så förbannat duktig.
Publicerad 2012-05-29 11:58:35 i Det Jag Mig Ingen,
1. Beskriv outfiten som är ditt säkra kort när du ska någonstans och inte vet vad du ska ha på dig.
Jag har en klänning i 30-tals stil som alltid fungerar, hur svullen magen än är eller vart jag än ska, fest eller skola. Den är min räddare i nöden!
2. Största modemissen?
Oj vad svårt... Det finns säkert en hel drös.. Kanske när jag gick på en arbetsintervju för jobb i klädbutik, klädd helmatchat i brunt. Inte min snyggaste look, skyller det på nervositet. 3. Hur är du som konsument?
Jag försöker handla mycket på rea och secondhand. Jag försöker vara medveten och inte handla för mycket, men verkligheten blir inte alltid som jag vill. Som konsument är jag nog en fyndare som försöker tänka på att inte överkonsumera, samtidigt som jag har ovanan att tröstshoppa.. Haha 4. Sämsta presenten du fått?
Har inte fått någon dålig present. Blir glad av det mesta, litet som stort! 5. Sämsta presenten du gett?
hm.. Det är egentligen en bra present men jag har inte lyckats ge bort den än!! För snart 1 år sedan fick min fina vän
Katta en dag på centralbadet med mig... Vi har fortfarande inte kommit iväg. FÖRLÅT!!
6. Vad gör du helst i sommar?
Umgås med familj och vänner. Badar i skärgården, grillar och planerar bröllop! 7. Vilken maträtt är du bäst på att laga?
Hemlagade köttbullar och potatismos 8. Första barndomsminnet?
Oj. Ett starkt barndomsminne är när hela familjen är i Frankrike och vi syskon leker med några barn på gatan utanför huset vi hyrt. Jag och en flicka som hette Claire blev riktigt bra vänner och jag fick en av hennes (få) leksaker som lät när man tryckte på den. Jag fick även följa med henne hem, hon hade jordgolv och en vacker docka. Underbart att små barn kan leka i timmar utan att egentligen ha ett gemensamt språk (ja, förutom leken då..)
9. Favoritsport att titta på?
Friidrott och skidåkning (längdskidor, störtlopp, slalom...)
10. Om du var en idrottsstjärna, vilken sport skulle du helst utöva?
Friidrott, 100 meter löpning
11. Hur och på vilket sätt försöker du värna om miljön?
Jag köper ekologiskt, kravmärkt i så stor utsträckning jag kan. Jag köper även mycket kläder på secondhand och älskar att "ärva" kläder av mina vänner och syskon. Återanvändning is the shit! Sedan pantar jag och återvinner glas.
Jag fick den här utmaningen av Vargdrömmar, för läääänge sen... Jag har inte funnit någon ro att sätta mig och svara förrän nu.
Puss A.
Publicerad 2012-05-16 17:32:39 i Det Jag Mig Ingen,
Att öppna banankartonger jag packade när jag skulle flytta hemifrån 2005, att hitta dagböcker och fotografier från då. Det gör mig tacksam för var jag befinner mig just nu. Att jag trots allt det som ligger i den där kartongen, är den jag är idag. Att jag överlevde. Att jag vann. Att jag fortsatte kämpa emot.
Det kanske låter överdrivet, men när jag läser min dagbok så förstår jag att det inte var självklart att jag skulle bli den leende, starka, lustfyllda kvinna som jag är idag. Det är svårt att läsa hur mycket jag har hatat mig själv. Att inse hur många år jag har slösat på att dömma mig själv. Samtidigt blir jag så jäkla glad, glad att jag även då hade en röst i mig som sa:
Det kommer att bli bättre.
Tillslut kommer även du få känna dig värd livet.
Snart kommer monstren släppa och du kommer kunna andas igen.
Det har tagit så lång tid, för lång tid. Men jag tror faktiskt jag är där nu. Jag kan titta mig i spegeln och se en fantastisk människa titta tillbaka. Framförallt vågar jag se en framtid och att den kan innehålla precis vad jag vill.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och krama den där lilla flickan som satt på sitt loft och höll på att gå under av sina tankar, sitt självhat. Berätta att du är inte ensam, du kommer hitta din plats, din röst och din anledning till att leva.
Jag är så stolt över lilla jag som trots allt vågade fortsätta framåt, som aldrig gav upp, aldrig stannade. Jag önskar bara att lilla jag kunde satt ord på allting till någon annan än en bok.
Tänk att lilla jag sitter här nu.
Att lilla jag älskar som jag gör
Att lilla jag ska få bli någons fru
Att lilla jag vet vem jag är
Att lilla jag är glad.
Tacksamhet, ordet räcker inte till men får duga.
Tack lilla jag för att du såg mig framför dig och kämpade med näbbar och klor.
Tack.
Publicerad 2012-04-19 11:24:03 i Det Jag Mig Ingen,
Idag är jag inte världens piggaste person, någon som dock har energi så det räcker och blir över är Puck. Han tycker nämligen att hela lägenheten är en klätterställning. Jajemän, ALLT ska klättras på. Upp och ner, ner och upp, medan man jamar och smattrar för fulla muggar. Mattes tålamod börjar tänjas ut till en smal tråd...
I väntan på förlovningsring sitter två års-ringen på fingret och påminner mig om att jag är världens lyckligaste Andrea. Vad betyder egentligen en förkylning då? Ingenting.
Publicerad 2012-03-04 20:17:28 i Det Jag Mig Ingen,
Idag har Puck varit ute på uteplatsen utan koppel, han har inte förstått att han kan hoppa upp på staket etc när han har selen på sig (än). Spännande var det i alla fall och skrutten ligger nu däckad i fåtöljen efter dagens bravader.
Själv är jag så nervös så att jag inte vet var jag ska ta vägen inför praktiken som börjar imorgon... Känner mig väldigt osäker på min planering, men det kommer nog lösa sig när jag väl står där.. Hoppas jag!!
Börjar så sakteliga få tillbaka färgen i ansiktet efter veckans "sjukdom" eller vad jag nu ska kalla det. Har fortfarande molvärk i sidan men förhoppningsvis ger det med sig snart. Jag har verkligen försökt att ta det lugnt i helgen, inte det lättaste att stänga av det dåliga samvetet när Erik jobbat på med renoveringen... Han har varit fantastisk, både på att fixa i förrådet och tvingat mig att vila. Bästa älskling!
Nu ska jag fila på det sista inför imorgon och äta kvällsmat!
Puss A.
Publicerad 2012-03-01 22:51:23 i Det Jag Mig Ingen,
Känslan när kroppen säger NEJ, eller rättare sagt magen. Det har varit två ganska tuffa dagar där många timmar har spenderats på akuten och jag varit ett Ja ifrån att bli inlagd över natten. Ont ont ont gjorde det på högersida i magen, visserligen gör min mage tyvärr ont ganska ofta, men just den här smärtan hade jag aldrig känt. Misstanke om blindtarmsinflammation, många olika prover, klämande på magen etc. Återbesök imorse, fortfarande inget på proverna, som jag fick göra igen. Kläm kläm, oj vad konstigt, kläm kläm kläm... Vi vet inte vad det är, du kan åka hem. Kanske är det Ibs eller någon form av kräkfri magsjuka.
Jag tror dock jag vet vad det är: Det kallas stress. Jag vill så mycket, jag vill göra min gruppredovisning, som vi jobbat så hårt med, imorgon. Jag vill åka till Linköping och se min fantastiska syster dansa. Jag vill vara mer redo än det är möjligt att vara inför min 5 veckors praktik som börjar på måndag. Jag vill renovera och fixa. Jag vill. Men nu säger kroppen nej och jag måste lyssna. I alla fall är det vad Erik säger åt mig. En sak i taget och släpp allt annat. Det är tamigfan det svåraste som finns. Det här är inte roligt. Jag vill inte känna att kroppen inte orkar, att den gör ont så som den gör nu. Och det ska inte vara såhär. Så nu lyssnar jag på min älskling och sambo, ligger i sängen och gör ingenting. Jag ska sova, äta, andas och göra det jag känner att jag mår bra av och orkar. Annars kommer jag inte få en bra praktikperiod och den är otroligt viktig för mig. Det är ju faktiskt den jag ser fram emot varje dag under min utbildning.
Så nu ligger jag här och lyssnar på mig själv. Tänk att det ska behövas något sånt här för att jag ska göra det. Ibland är man för "duktig" för sitt eget bästa.
puss A.
Publicerad 2012-02-28 14:18:58 i Det Jag Mig Ingen,
Min hemstad som jag har så knepig relation till, där bra minnen slåss med de dåliga. Staden där jag känt mig älskad och stark, ensam och svag. Jag kunde inte komma därifrån fort nog när jag tog studenten och nu när jag besöker staden känner jag mig så kluven. Allt som hänt där är så nära och ändå så otroligt långt bort. Jag är någon helt annan, känner mig själv så mycket bättre nu, än mina sista år där. De åren som är de trasigaste i mitt liv och ändå några av de vackraste. Känsloexplosioner åt alla håll. Parbänkarna vid stångån, lekparken i Trädgårdsföreningen, Domkyrkoparken, Pommestallrik med kebabsås, Yngves och hundra påfyllningar på samma thé, Vidingsjö, Skylten, Musikskolan, Arbis, Folkuniversitetet... Ibland känns det som ett helt liv sedan.
Bjärka Säby. Vackra vackra Bjärka. Som kändes så litet då, att jag knappt kunde andas. Men som ändå alltid har varit där jag känt mig trygg. Vackra by som jag saknar, som jag önskar att jag kunde plocka upp och placera vart jag än hamnar i detta långa land. Den där omgivningen som jag vill ge framtida barn, den där kullen med äppelträd, kojor, minnen av cowboy och indian-lekar, hästar i trädgården och gömställen. Så långt borta från verkligheten, mitt alldeles egna Narnia.
I lördags fick jag visa dig för en nära vän. Jag fick känna mig stolt över dig och skratta åt alla tokiga minnen från dig, med någon som inte varit med. Jag fick visa dina vackra sidor och strunta i den där smutsiga sidan som du ibland har visat för mig. Jag fick vara stolt över dig.
Puss A.
Publicerad 2012-02-21 10:49:05 i Det Jag Mig Ingen,
Ni gör mig lycklig varje dag.
Publicerad 2012-02-15 22:17:40 i Det Jag Mig Ingen,
Det är en mycket trött och lycklig Andrea som stupar i säng ikväll. Jag har nämligen dansat jazzdans för första gången på 5 år och det var så fantastiskt roligt! Allt förutom styrkan fanns kvar (galet vad svag jag är i ryggen), nu är jag mer peppad än någonsin att ta tag i flåset och styrketräningen så att jag kan få ut det mesta av de 11 lektionerna som kvarstår. Happy happy happy!
Bjussar på en inte allt för smickrande bild från när jag kom hem ikväll.
Publicerad 2012-02-14 18:01:15 i Det Jag Mig Ingen,
Snart kommer Erik hem och då blir det mys middag och renoveringsplaner!
Hoppas ni har en fin alla hjärtans dag och myser mycket med de ni älskar!
Publicerad 2012-02-13 15:28:25 i Det Jag Mig Ingen,
Hittade Puck i resväskan när jag städade igår. Han hade krypit in i ytterfickan och slumrat en stund.
Idag har han även fått vara ute på uteplatsen för första gången, vilket resulterade i total utmattning.
Jag älskar min skrutt så att hjärtat värker. Tack älskade Joa för att du gav mig världens bästa 25 års present!!
Puss A.
